- Project Runeberg -  Sammanslutning eller skilsmässa? : I den skandinaviska enhetens namn /
13

(1903) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ett vanvårdadt hedersuppdrag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Anledningen härtill är tämligen klar. Norska folket
var icke och kunde icke ännu då vara moget för
enhetstankens omfattande och frivilliga förverkligande. Det
hade icke varit det, då forna tiders realpolitik en gång
sammanbundit dess öden med Danmarks; och det nya
realpolitiska grepp, som löste det från det ena och
sammanband det med det andra af de båda öfriga
skandinaviska rikena, var icke af beskaffenhet att kunna
åvägabringa någon dess politiska brådmognad. Men
under påverkan af 18:de seklets i så många afseenden
väckande inflytelser hade det börjat känna sig såsom
en till myndig ålder hunnen individualitet, hvars första
värf vore att frigöra sig från det förmynderskap, som
redan allt för länge tryckt och hejdat dess fria
utveckling. Det kände sig behöfva och det det fordrade
därför ock själfständighet. Det ville råda sig själf;
härför kände det sig moget.

Den, som i ett sådant ögonblick närmar sig ett folk
med förslag om samarbete för åvägabringandet af en
dess verkliga förening med ett annat, måste antingen
vara så stark att hans önskan verkar såsom en af
svärdspetsen och bajonetten dikterad befallning, eller
ock vara beredd att länge få vänta på det önskade
svaret. Sverige ägde icke eller vågade, ville icke
begagna sig af den behöfliga styrkan; det har därför varit
hänvisadt till det senare alternativet. Det har måst
vänta; det väntar än i dag.

Norge stod 1814 i ungefär samma ställning som
en yngling, hvilken nyss lämnat sina mera omedvetna
år bakom sig och nu, genomträngd af ynglingaålderns
både själfmedvetenhet och verksamhetsbegär, just står i
begrepp att välja en uppgift för detta senare. Om han
i ett sådant ögonblick anmanas af en äldre bror att
inträda såsom delägare i dennes firma hellre än att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sammanskil/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free