- Project Runeberg -  Sammanslutning eller skilsmässa? : I den skandinaviska enhetens namn /
15

(1903) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ett vanvårdadt hedersuppdrag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själfständighetskänslan i stigande grad aktuell bland
norska folket. Och för de i detta syfte verksamma
krafterna har det icke varit nog att i folkets sinnen
inskärpa känslan af inre konstitutionell själfständighet;
såsom med denna oskiljaktigt förbundna hafva framställts
alla de symboler, alla de organ, hvilka de själfständiga
staterna kunna för sina syften behöfva anlita. Så hafva
frågorna om eget riksvapen, om egen flagga, om
särkonsuler och egen utrikesminister införlifvats med de
önskemål, hvilka man i Norge anser böra förverkligas
för att känslan af folkets fulla själfständighet skall vara
tillräckligt tillgodosedd; och förr än de alla vunnits, är
man icke nöjd.

Utan tvifvel var och är det så, att man här i
Sverige icke fullt förstått denna sträfvan. Man har
funnit den i grunden onödig. Såsom det viktigaste af
allt för de båda folken anser man här förverkligandet
af enhetstanken; därom sjöngo redan från början våra
skalder, därefter sträfvade våra statsmän. Hur
betecknande är icke i detta afseende Geijers utrop när han
en oktoberdag 1809 i London nås af underrättelsen
om fredsslutet i Fredrikshamn: »här fordras», förklarar
han, »ett nytt uppslag i sakerna! Nu skulle jag vilja
bjuda handen till en ny Kalmarunion. De svaga med
gemensamma intressen måste söka sin styrka i
förening!»[1] Men huru lät sig den tanken förbinda med
norrmännens sträfvan efter egen själfständighet? De
ärnade visst icke räkna sig till de svaga, tvärtom fylldes
deras sinnen af en alldeles ny kraftmedvetenhet, som
gaf dem mod att trotsa hvad till och med Europas
stormakter beslutat. Icke kunde för dem synas lockande
att med Sverige ingå i något slags »samröre»; hvarje


[1] Erik Gustaf Geijer. En minnesteckning af Nils Erdmann. Sthm 1897, p. 78.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sammanskil/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free