Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ett vanvårdadt hedersuppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hurusom en princip, hvilken leder den enskilde medborgaren
till karaktärslöshet, förslöad rättskänsla och kärlekslös
egoism, omöjligen kan vara nyttig och tillrådlig för hela
folket. Vida bättre måste vara att den Lykurgi lag,
som rent af förbjöd den enskilde medborgaren att vara
neutral, där det gällde samhällets väl, i allt högre grad
blefve gällande äfven bland folken; ingenting skulle
säkrare garantera den världshistoriska rättsutvecklingens
öfverensstämmelse med de rättsidéer, oss åligger att
förverkliga. Och så länge vi icke hunnit längre än att
denna utveckling förutsätter äfven de pröfningar, de
lidanden, som krigen medföra och utgöra, är det vår
oförnekliga plikt att underkasta oss dem i hvarje fall,
där vi finna vår uppgift såsom själfständiga om än
partiella bärare af Guds världsregemente sådant kräfva.
Vilja vi icke detta, hafva vi ock därmed förverkat rätten
att vara till såsom oberoende folk. Och det skall icke
lyckas oss att på vår graf få inristad någon förklaring
att vi gått under för vår energiska fullföljd af den
ständiga neutralitetens höga idealpolitiska uppgift; nej,
den politiken äger i sanning inga ideala drag, den är
simpelt materiell och leder därför ock hvarje folk, som
själfmant hyllar och vidblifver den, till förtjänt
undergång.
Men man har ju exempel på stater och folk, som
åtvungits evig neutralitet af grannar, af hvilka ingen
unnat den andre det rof, de en hvar åstunda. För de
sålunda neutraliserade gäller ju ej det sagda; de kunna
ej sägas hafva själfva afsagt sig sin rätt och sin plikt
såsom i sin mån själfständiga bärare af
världsutvecklingen. Skulle icke våra folk kunna på samma grunder
som de tillvinna sig samma förmån?
Som bekant hafva förslag i sådan riktning icke
saknats. Men hvarken har »förmånen» synts mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
