- Project Runeberg -  Sammanslutning eller skilsmässa? : I den skandinaviska enhetens namn /
34

(1903) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Själfständighetssträfvandet öster- och västerut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det såg mörkt ut för de norska
själfständighetsifrarne då i början af nittonde seklet Ryssland,
England och Preussen lofvat Sverige sitt bistånd i att
förskaffa sig Norge såsom en för evärdliga tider däri
integrerande del. Genom traktaterna 1812 och 1813
blef Norge af tre europeiska stormakter inregistrerad
såsom en framtida svensk provins. Men i Kielerfreden
den 14 Januari 1814, hvarigenom Danmark tvangs att
till Sverige afträda Norge, lät segraren denna tanke
fara och Norge tillförsäkrades i stället att få utgöra
ett med Sverige förenadt konungarike. Genom
proklamationen den 8 februari 1814 lofvade ock Sveriges
konung norska folket en egen statsförfattning på
konstitutionell grund, vid hvars utarbetande de själfva
skulle genom sina mest ansedda män få medverka.
Och ehuru Norge i djärf, ungdomskraftig själfkänsla
uppreste sig emot den lott, andra viljor anvisade det,
och sökte taga sitt öde i egna händer, uppbars dock
icke dess beslutsamma mod af motsvarande militära
kraft; det gaf sig en egen kung och en egen författning
— men dess här tillbakaträngdes, dess hufvudstad
hotades och det måste gifva vika. Med konventionen i
Moss den 14 augusti 1814 ändades den strid, det med
kulor och krut sökt föra för att tillvinna sig
själfständighet. Men långtifrån att norrmännen därmed
förlorade denna, blef den tvärtom åt dem evärdligen
befäst. De bytte blott konung; sin Eidsvoldsförfattning
fingo de däremot behålla i allt, som ej af föreningen
med Sverige omöjliggjordes, och i öfverenskommelsen
om denna förening tillerkändes dem rätt att med fritt
samtycke taga del. I den mån de själfva växt ut, har
ock visat sig att de i sanning icke behöft ångra att de
sagda dag nedlade sina vapen. Norge står i denna stund
såsom ett af världens friaste och själfständigaste folk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sammanskil/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free