Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Motskäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärmeri för Norges juridiska rätt, därför unionsintresset
borde gifva vika.
Framdrifvandet af denna Norges rätt kräfves för
bäfdandet af Norges värdighet. Hvad denna
värdighetskänsla betyder för både den enskilde och hela folk,
veta vi ju alla; för att få den äfven i rena bagateller
tillgodosedd hafva ju ej sällan de hårdaste strider
utkämpats. Ju mindre man hunnit mogna, desto
känsligare brukade man ock vara för tillgodonjutandet af den
»rätt», som visar att man »är lika god som andra» och
ej behöfver »tåla förnärmelser». Men den stämningen
förgår med åren. Den mogne mannens värdighetskänsla
förestafvar honom ett alldeles motsatt handlingssätt.
Och dock skulle hvarje hopp härom i våra norska
mellanhafvanden vara oss betaget, då nämligen, såsom
författaren till »unionen och försvaret» påstår,
nationernas säregenheter blott allt mera framträda ju högre
utreckling de vinna och vi således aldrig skola kunna
vänta någon ändring i de kraf, Norge för sin
värdighets skull finner sig böra uppställa och häfda.
Skulle det verkligen vara så? Innebära våra
»säregenheter» ett i stadig tillväxt stadt oundvikligt öde,
inför hvilket enhetstanken måste tyna bort och dö?
Nej, det är icke så. Vår egen likasom andra
kulturfolks erfarenhet talar däremot. Den enskildes likasom
folkens verkliga utveckling betyder just ett bortarbetande
af de små dragen i karaktären, betyder just en djupare,
en klarare själfkännedom, som vet att strama åt tyglarna
för en småaktig själfkänsla, att mera etiskt riktigt än
förr uppdraga gränserna för det egna jagets
värdighets-kraf. Därpå beror hvarje tillväxt i humanitet; med
den kunna nog förlikas de typiska egenheter, som
utmärka och bilda individualiteter, men icke gärna
»säregenheter», som egentligen ingenting annat äro än fel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
