Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hvarom böra vi förhandla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamöterna trott sig böra antaga att framläggandet af
ett särskildt förslag, byggdt pä grundsatsen om ett
unionsparlament, under dåvarande förhållanden skulle
vara mindre välbetänkt, därför de ock afstått därifrån,
om än i följd häraf resultatet af föreningsfördragets
revision måste lämna mycket öfrigt att önska.
Särskildt visade sig vid ifrågavarande förhållande
nödvändigt att bibehålla den svenske utrikesministern; att göra
honom till en för bägge rikena gemensam ämbetsman
vore utan en för dem båda gemensam representation
omöjligt.
Då kommittéförslaget den 12 sept. 1868 föredrogs
i sammansatt svenskt och norskt statsråd förklarade sig
justitiestatsministern dela de svenska
kommittéledamöternas åsikt att föreningsfördraget icke kunde på ett
tillfredsställande sätt slutligen ordnas utan att en viss
beslutanderätt och kontroll öfver de unionella ärendenas
förvaltning uppdroges åt ett unionsparlament; men
han hade dock redan före kommitténs tillsättning
kommit till den öfvertygelsen, att under dåvarande
förhållanden ett dylikt parlament icke kunde komma till stånd,
och den uppfattningen hade ytterligare styrkts af
förhandlingarna i kommittén. Han vill därför icke nu
tillstyrka framläggandet af något förslag om en unionell
representation. Det var först, sedan man fått en
gemensam regering för de unionella ärendena — och
han ansåg att kommitténs förslag om det unionella
statsrådet verkligen innebure införandet af en
unionsregering för alla de ärenden, som kunde räknas till
gemensamma — som behofvet af en dylik
representation sannolikt skulle komma att klart inses; och om
än saknaden däraf skulle göra sig kännbar för båda
folken, så skulle det svenska visserligen därvid icke
blifva det mest lidande. Äfven han betonade i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
