Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Utan att släppa sidokamraternas händer vrider sig försångaren medsols
under sin upplyftade högra arm och fortsätter sedan utanför ringen, dragande
de andra efter sig. På så vis blir ringen af vigvänd, d. v. s. de dansande
komma alla att vända ryggen inåt ringen. När försångaren finner lämpligt,
vrider han sig motsols tillbaka, så att ringen ånyo blir rättvänd. Under hela
tiden dansas färösteg.
För de följande verserna gälla samma regler.
Det byggdes och smiddes på kungens bud
en drake vid hafvets strand,
Ormen långe, det största skepp,
som restes i Norges land.
Dansen glimmar etc.
Förgyllande skeno dess stafvar två,
och sidorna blänkte blå.
Förgyllande glimmade skölden i topp —
sagorna säga så.
Konungen sitter i högsätet sitt
och talar till sina män:
»Nu skola vi segla på sältan sjö,
som jag drömde för längesen.»
Karska och glada svarte hans män:
»Herre, vi skola dig följa.
Med dig vi ej rädas för hårdaste strid
eller för brantaste bölja.»
Högvuxen sven från berget sprang,
bar en båge jättelik.
»Jarlen af Ringerike
han sände mig nu till dig.»
Och konungen sade till svennen så
med gamman i sin hug:
»I sanning skall du säga mig,
du gosse, hur kallas du?»
»Ejnar skall du kalla mig, v
väl vet jag spänna bågen.
Tambar nämner jag bågen min,
dess pil far snabb som lågen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
