Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - D. Herrnhutarnes mission - Zinzendorf och hans lilla missionsförsamling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 90 -
Under det att grefven befann sig på bröllopsresa, kom 1722 en
skara flyktingar till hans gods. De voro »mähriske bröder», d.
v. s. efterkommande af hussiterna, evangeliske kristne före Luther,
hvilka i många generationer lidit förföljelse och förtryck af
katolicismen. Nu hade de väckts till nytt andligt lif genom timmermannen
Christian David, under hvars anförande de flydde undan
förföljelserna i Österrike. De fingo tillåtelse att bygga på Hutberget,
Zin-zendorf blef deras ledare, och Herrnhut (»1 Herrens beskydd»,
såsom de kallade sitt nya hem) blef medelpunkten i hans samling af
själar, bland hvilka lefdes ett visserligen något svärmiskt, men skönt
och rikt tros- och kärlekslif, som spred sitt sken vida omkring.
Och desse mähriske bröder — ett förnöjsamt och duktigt släkte,
genom utvandring förut ryckte ur sin naturliga jordmån, vande vid
förföljelse, härdade i lidanden och nu väckte till en ny, brinnande
nitälskan för Guds rike — voro därjämte ett ämne att bilda
missionärer af, sådana som den evangeliska kyrkan aldrig förut egt.
Hittills hade en och annan missionär med besvär utsökts bland
kyrkans prästämnen (teologerna); men här stod en hel församling af
enkla, obildade människor med trosfrimodighet och vittnesstyrka redo
att gå dit, där Herren behöfde dem.
Därför kom missionsbudet till dem, redan innan dörrarna
upplåtits. Den 10 februari 1728 hölls en märklig bönedag i Herrnhut.
Guds ande var mäktig i församlingen, och man kände sig manad att
»våga någonting stort i Herrens namn». Då talade Zinzendorf om
fjärran land: Turkiet, negrernas hemland, Grönland m. m. Och då
bröderna menade, att det vore omöjligt att komma så långt bort,
svarade Zinzendorf: »Herren kan och vill gifva nåd och kraft därtill»
och deras hjärtan grepos så mäktigt, att 26 ogifte bröder kommo
öfverens om att tillsammans förbereda sig till Herrens gärning.
Snart upplät Herren själf dörrarna. År 1731 kom Zinzendorf
i sällskap med tre »bröder».till Köpenhamn för att bevista Kristian
VI:s kröning, sedan han förut flera gånger afböjt konungens
inbjudning. Vid hofvet träffade de en döpt neger vid namn Anton, som
tjänte hos en dansk hofman, och deras vittnesbörd om frälsning
öppnade hans hjärta. Han berättade nämligen för en af dem, David
Nitzschmann, om negerslafvarnes eländiga tillvaro och bekände, huru
han själf ofta suttit på stranden af S:t Thomas och längtat efter en
uppenbarelse från himmelen. Zinzendorf fick veta allt detta.
Därjämte sammanträffade han med tvänne unge grönländare, som blifvit
döpte af Egede, och då han försporde, att danska regeringen stode i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
