Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genombrottet - A. Missionsväckelsen inom kristenheten - Väckelsen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 132 -
kontinenten sändes penningar. Inom nio månader egde styrelsen 10,000
pund sterling (180,000 kronor) i kassan, och man beslöt att börja en
mission först i Sydhafvet på Tahiti och andra ögrupper, därefter på
Madagaskar, i Västindien m. fi. ställen. Ett missionsskepp, »Duff»,
blef inköpt. Till missionens tjänst invigdes högtidligen 29 personer,
af hvilka 4 voro präster, 1 läkare, återstoden handtverkare (6 af dem
voro gifta), 2 barn —, och den 10 augusti 1796 gled »Duff» under
åskådarnes jubelrop och sånger nedför Themsen, smyckad med sin
nya missionsflagga (dufvan med olivebladet på purpurrödt fält).
Arbetets gång i fjärran land skola vi senare skildra. Här må
blott nämnas, att fartyget hade en ganska märklig kapten. James
Wilson hade fört ett vildt och äfventyrligt krigarlif i Nordamerika, sedan
i Indien. Där hade han råkat i fransk fångenskap, rymde därifrån på
det mest äfventyrliga sätt, men föll i händerna på Hyder Ali, som lät
honom pinas och försmäkta ett helt år i fängelse, i hvilket 122 bland
hans 153 medfångar omkommo genom döden. Slutligen befriad,
begaf han sig på hemvägen till Europa, träffade på fartyget den nyss
omtalade läkaren Thomas, som ihärdigt vittnade inför honom, oaktadt
han tyckte sig aldrig hafva träffat på en så förhärdad människa. Efter
flera års förlopp bar ordet frukt: Wilson blef omvänd och var 1795
en af de förste, som anmälde sig till missionens tjänst, hvilken han
troget egnade sin förmåga intill sin död.
Den stora väckelse till Herrens gärning, som sålunda bröt fram
i och med Londonsällskapets stiftande, och hvars utmärkande drag är
de olika kyrkosamfundens glädjande samarbete, hade icke därmed
uttömt sina krafter. Hvad som hittills inom den gamla kristenheten
ansetts för otänkbart, möjliggjordes, därigenom att Guds rikes stora
uppgift i fjärran land plötsligt med nyhetens hela makt stod klar för
människornas hjärtan. Och sedan man först erfarit, att samverkan
var möjlig, tog man fatt på andra gemensamma uppgifter på samma
grundval och uppnådde just därigenom så stora resultat. År 1799
stiftades det stora »Religious Tract Society», kristenhetens största
traktatsällskap, 1803 Söndagsskolföreningen och 1804 Britiska
och utländska bibelsällskapet, allesamman till en början
åsyftande blott arbetet inom kristenheten, men småningom — i synnerhet
beträffande det sistnämnda, men ock delvis i fråga om det förstnämnda
— af så stor betydelse för missionen i hednavärlden, att man öfver
hufvud taget knappast torde kunna tänka sig missionssällskapens arbete
möjligt utan denna hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
