- Project Runeberg -  Evangeliets segertåg genom världen /
189

(1902) [MARC] Author: Henry Ussing Translator: Pontus Sjöbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Judson och karenerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 189 - -

andra personer började komma med ängsliga frågor, och fru Judson
kunde hvarje söndag samla 15 — 20 till undervisning.

Under växlande förhållanden och vedermödor fortgick arbetet.
Judson afseglade till en annan stad och blef därunder af motvind,
feber m. m, så uppehållen, att man under nio månaders tid intet
hörde från honom. Hans medhjälpare återvände till Calcutta, och
hans hustru måste uthärda ensam med ett litet barn, under det
att en fruktansvärd koleraepidemi hemsökte staden. Vid Judsons
återkomst märktes de första synbara framstegen. Man uppförde en zajat,
ett församlings- och skolhus af bamburör, där många församlades
till söndagsgudstjänsten, och den förste birman blef döpt, Mung Nau,
en fattig, ärlig och mycket begåfvad man, som blef en skicklig
medhjälpare.

Men samma år (1819) hade en ny konung bestigit tronen, en
ung, bigott buddhist, under hvilken den gamla religionen tycktes samla
alla sina krafter mot den nya. Judson ansåg för nödvändigt att
personligen söka konungens skydd och begaf sig tillsammans med en
ny medhjälpare, Colman, till residenset »för att gå upp till de
gyllene fötterna och upplyfta sina ögon till det gyllene anletet», såsom
passets ordalydelse var. Som gåfva medförde de en bibel. I en stor
sal, som strålade af österns prakt, böjde de bägge missionärerna knä
för själfhärskaren, medan alla birmaner kastade sig hufvudstupa på
marken. Deras ansökan blef honom förelagd, och en liten religiös
ströskrift öfverlämnades. Men så snart han läst de första raderna,
kastade han den ifrån sig, och svaret blef: »I fråga om eder anhållan
gifver hans majestät ingen befallning; beträffande edra heliga böcker
har hans majestät ingen användning för dem, tag dem bort!» Utan
gagn, med fara för hvarjehanda motstånd, ja, förföljelse, vände de
tillbaka till Rangun, voro till och med betänkte på att flytta
missionen öfver på engelskt område, men funno sina förste lärjungar
frimodige och tvungos af dem att stanna kvar. Judsons, som förlorat
sitt andra barn, måste dock snart af hälsoskäl resa till Serampur på
ett halft års tid; men den lilla skaran höll tappert stånd och ökades
småningom till 25.

Koleran kom igen, och både Judson och hans hustru insjuknade
i feber, frun så svårt, att den enda räddningen för henne var att resa till
hemlandet (1821). Judson stannade ensam kvar på sin post, och hans
hustru uträttade en stor gärning både i England och Amerika. Hon
skref Birma-missionens historia och tände hänförelsens låga i många
hjärtan. Hennes berättelse om Colmans arbete och tidiga död (af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:17:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/segertag/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free