Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Tonga- och Fidji-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 223 - -
men upprepade gånger hafva nya vindar af väckelse gått öfver
kyrkan; så vid missionens halfsekelfest 1876, då äfven den gamle
missionären Thomas samtidigt kunde fira sitt jubileum. I politiskt
afseende hålla Tyskland och England hvarandra i schack, och
Tonga-öarna utgöra sålunda ett oberoende, kristet rike.
1 ganska liflig förbindelse med Tonga-öarna stodo de ansenliga
Fidji-öarna, den västligaste ögruppen i den del af Söderhafvets
övärld, som kallas Polynesien. *) Midt ibland omkring 200 småöar
(hvaraf de 80 bebodda) ligga de tvänne stora, Fidjilevu (Stora Fidji,
i storlek som Jamaica i Västindien) och Vanualevu. Befolkningen,
en blandning af papuas och malajer, står i andlig begåfning och flit
öfver de fleste andre Söderhafsbor och var i moraliskt afseende den
märkvärdigaste sammansättning af den vildaste råhet och ädelmod.
Vidt och bredt voro de beryktade som de värste människoätare.
Vid stormännens död blefvo enkorna strypta och slafvar slaktade;
gamle och svage begrofvos lefvande. Vid en hvar händelse — om
så bara en ny kanot skulle sättas i sjön — tillställdes människooffer,
och människokött, till och med skämdt sådant, ansågs för den mest
välsmakande föda, så att man till och med kunde slita lemmar af
lefvande människor för att förtära dem.
Missionen på Fidji-öarna — jämte den på Tonga-öarna,
wesley-anernas evärdeliga berömmelse — är en skön uppenbarelse af de
heliges tro och tålamod. Under stora och tärande umbäranden, som
vi hemma hos oss hafva svårt att uppfatta, under vedermödor och
förföljelser, under talrika felslagna förhoppningar, förluster och
nederlag hafva Herrens vittnen varit ihärdiga i bön och själfuppoffring
och omsider vunnit seger öfver det kraftfulla och vilda folket, så att
fasorna upphört, den fruktansvärda krigstrumman (lali) numera
brukas endast till att i samklang med kyrkoklockorna kalla folket
tillsamman för att höra Guds ord, och till och med missionens
motståndare måste erkänna de stora framsteg, som skett.**)
Allaredan 1826 hade ett par tahitiske lärare gjort ett försök att
få insteg på ön Lakemba. Sedermera hafva omvände Tongabor
*) Af Grundemann hänföras de till Melanesien.
**) Sålunda tysken Buchner, som är allt annat än missionsvän: »Intet slags
européer äro mig mera motbjudande än de skenhelige »reverends» med sina hvita halsdukar,
slätkammade hår och sina himmelskt förklarade anleten, hvilka man träffar i Söderhafvet. . . .
Dock är jag öfvertygad om, att missionärerna inlagt stora förtjänster om infödingarne.
Höfdingarnes despotism och kannibalism, ömsesidig fruktan, otrygghet i fråga om lif och
egendom, allas krig mot alla låg förut som en tryckande börda öfver befolkningen. Nu,,
under den kristna tiden, hafva fred och ordning kommit i stället . . . och man kan ej
förneka, att Fidjibornas kristnande medfört högst glädjande framsteg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
