Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - De stängda portarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 232 —
mörkrets fasor. Äfven den för allvarlige kristne naturliga tankegången,,
att den fallna människan hade behof af och i själ och hjärta måste
trängta efter nåden, så att de i dödens öken försmäktande hedningarne
måste med glädje strömma till för att dricka af lifvets källa, så snart
evangeliet bragts dem — äfven denna tanke visade sig vara en
romantisk dröm, ur hvilken man måste uppvakna med sorg öfver krossade
illusioner.
Portarna voro stängda äfven i andlig mening. Slöhet och
likgiltighet, den mest obegripliga brist på förmåga att ens uppfatta en
andlig tanke, och ett så dödt samvete, att det tycktes omöjligt kunna
väckas, mötte evangeliets förkunnare nästan öfverallt, på åtskilliga
orter därjämte en afgjord ovilja emot det nya, misstänksamhet, trots,
ja, öppen fiendskap.
Om ock sådant kunde öfvervinnas på sådana ställen som
Söderhafsöarna, där förhållandena voro små, och motståndet därför ej
kunde vara starkare, än att Kristi kärleks outtröttliga tålamod och den
hvite mannens kulturella öfverlägsenhet slutligen måste få öfverhand,
så kan man lätt förstå, att det måste vara annorlunda där, hvarest
hedendomens makt var samlad på stora fastland eller förökades genom
en själfständig hednisk kultur.
Redan i Afrika fick man erfara detta. Ty om ock folken här
ännu lefde i naturtillståndet — på grund häraf spridda i smärre
riken, som icke kunde uppbjuda någon större samlad motståndskraft —,
så utgjorde dock själfva djupet af den stora hedendomen i
kontinentens inre delar ett ständigt stöd för hedendomen på de orter,
där missionen började, och de förtviflade sociala förhållanden,
hvarunder hednavärlden lefde, de oupphörliga stamfejderna, de vilda
röf-vartågen samt slafjakten och slafhandeln, som alltjämt ånyo kunde
inbryta från aflägsnare hedniska trakter, upprefvo upprepade gånger de
påbörjade arbetena och gjorde hvarje mission osäker.
Men allra svårast blef inträdet i de hedniska kulturlanden,
där ett utveckladt religionssystem med sina tusentals band höll
milliontals människor i fjättrar, och politisk enhet samt militärvälde skänkte
rikets behärskare makt att till och med i rent yttre mening stänga
portarna för alla främlingar. I Ostasien hade ju buddhismen, det
förunderliga ombildandet af den indiske konungasonen Gautamas
asketiska dygdlära till en populär afgudadyrkan, nått en utbredning, som
på den tiden gjorde densamma till den af världens religioner, hvilken
räknade de talrikaste bekännarne.
Det ofantliga »himmelska riket», Kina, som med eld och svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
