Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Negerslafveriets upphäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 239 - -
äktenskap bland negrerna erkändes öfver hufvud taget icke. »De
brott,» har sedermera lörd Palmerston yttrat, »som i sammanhang med
negerslafveriet och slafhandeln blifvit begångna, äro. större än alla de
brott tillsammantagna, som för öfrigt begåtts af människosläktet
alltifrån världens skapelse intill våra dagar.» Men ännu vid slutet af
1700-talet var kristenhetens samvete i detta afseende försänkt i djup
sömn. Midt i det evangeliska England höllo de flesta förnäma
familjer svarta slafvar, och ännu år 1772 utbjöds i
London-tidningarnas annonser neger-gossar och -flickor till salu.
Den man, som framför någon annan har äran af att hafva
uppväckt striden mot slafhandeln, är den store människovännen, den
en-gelsk-evangeliska väckelsens ypperste lekman, William Wilberforce,
född i Hull 1759. Han har utöfvat ett vidsträckt inflytande äfven i
andra riktningar — sålunda var han en af de mest verksamme
stiftarne både af kyrkomissionssällskapet och brittiska missionssällskapet
—, men hans hufvudsakligaste förtjänst var segern på detta område,
och därtill har han också själf ansett sig särskildt kallad af Gud.
Redan som 14 års gosse greps han af djup afsky för slafveriet.
Men först sedan han 1785 blifvit fullständigt omvänd, egnade han
alla sina krafter åt Herrens tjänst och invigde sig under eken i
Ke-ston högtidligt åt den stora kampen.
Denna hade redan så småningom börjat. Kväkarne hade 1750
på sitt program uppställt slafhandelns upphäfvande. År 1772 hade
en helt ung jurist, Granville Sharp, trots alla hinder fört en
process genom alla instanser ända till Englands högsta domstol, som
af-kunnat det domslutet, att slafveriet var olagligt i själfva England: »Så
snart en slaf sätter sin fot på engelsk mark, är han fri.» Såsom en
fortsättning häraf erhöll han 1786 regeringens understöd till
grundande af en koloni i Sierra Leone för sålunda frigifne slafvar.
Dock tycktes denna koloni under lång tid icke kunna trifvas. Och i
de engelska kolonierna blomstrade slafveri och slafhandel allt
fortfarande helt obehindradt. Vid samma tid hade den unge Thomas
Clarkson vunnit universitetets i Cambridge pris för en afhandling
emot slafveriet, hvilken blef ett hufvudvapen under striden. Men
tillsvidare begränsade man dock sitt syftemål, till förbud mot
slafhandeln.
År 1788 drog Wilberforce, som redan vunnit anseende som
talare i underhuset och som var en vän till den store politikern Pitt,
denna sak fram inför parlamentets forum. Men där stötte den på
det häftigaste motstånd. I Danmark genomförde kronprins Fredriks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
