Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Missionsarbetet i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 251 - -
Men först ifrån år 1814 togo de mera omfattande
missionsföretagen sin början, och det ena sällskapet efter det andra ryckte fram.
År 1830 voro tio missionssällskap med 147 missionärer i verksamhet
i Indien, och efter 1833 blef tillväxten ännu snabbare och större.
Men då fick man också erfara, att, fastän portarna i rent yttre
mening hade börjat öppnas, återstod ännu ett vidlyftigt och mycket svårt
belägringsarbete. Med undantag af enstaka trakter var framgången i
det hela taget ytterst ringa. Men Herrens vittnen gåfvo icke vika;
under den hårda kampen uppbjödo de alla krafter, och arbetet
utvecklades på nya vägar, som efter hand skulle erhålla den största
betydelse för Indiens framtid.
Det är svårt att göra sig en riktig föreställning om dessa
ofantliga arbetsfält, som det här är fråga om. Främre Indien är till
ytinnehållet lika stort som hela Europa med undantag af Ryssland.
Det sträcker sig från Himalayas snötäckta, skyhöga bergstoppar i norr
inemot 3,800 kilometer söderut. Ceylons sydspets är belägen nästan
under ekvatorn. Indiens invånare, enligt folkräkningen 1891 (som
dock tager Birma med) 287 mill., d. v. s. af jordens hela
befolkning, bo, hvad nio tiondelar beträffar, spridde i små byar, och de
utgöra ingalunda ett enda folk. De mera ljushyade arierna i norr
(de egentlige hinduerna, närmare besläktade med oss) och de
mörkhyade draviderna i söder (besläktade med mongoler och turkar, —
däribland tamuler och teluguer), hvilka dock småningom blifvit så
påverkade af ariernas kultur, att de jämte desse räknas för hinduer,
delas återigen i åtskilliga folk med olika språk. Och dessutom finnes
en stor mängd muhamedaner (enligt ofvan nämnda folkräkning 57
mill.), hvilka utan någon egentlig nationell enhet stå i
motsatsförhållande till nyssnämnda folk, och slutligen de föraktade, kastlösa
kvarlefvorna af urfolket (bergstammarna, omkr. 9 mill., däribland kolarer
och santaler), hvilka lefva ännu nästan som i naturtillståndet.
I religiöst hänseende finna vi också en brokig mångfald:
ur-folkens råa naturreligion (besvärjelse af onda andar), hinduernas
gamla, ärevördiga vedareligion, som dock under en tid tycktes skola
gifva vika för den i Oangesdalen uppkomna buddhismen
(stiftaren Gautama † 543 f. Kr.), och den nyare, folkliga brahmanismen,
som lyckades tillbakatränga sin medtäflare, på grund häraf ännu
Indiens härskande religion, hvari den ursprungliga vedaläran nästan
försvinner under den med sydländsk yppighet vildt växande afgudadyrkan *).
Därför är den också vidt olika inom olika landsdelar och samhällslager.
*) Man räknar i Indien öfver 330 millioner afgudar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
