Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Martyrtiden på Madagaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 277 - -
En betydande väckelse följde härpå. De omvände vittnade om
Herren och brydde sig hvarken om hån eller förföljelse; bönemöten
höllos i hemmen, och missionärerna hade fullt upp att göra med att
predika och tala med alla dem, som sökte dem. Men på samma
gång blef regeringens hållning mera fientlig. Religionsundervisning
i skolorna förbjöds, alla infödde lärare och skolgossar öfver 13
år stuckos in i hären, och slutligen förklarade drottningen, uppeggad
af hedningarne *), att hon skulle göra ett slut på kristendomen, om
det än skulle kosta alla kristne lifvet. Den 1 mars 1835 kungjordes
högtidligt förbud mot all kristendom. Missionärerna fingo lof att
stanna kvar i landet och predika för sina landsmän, men
madagas-serna fingo ej lof att öfvergifva sina fäderneseder. Alla infödingar,
som voro döpte eller hade på annat sätt slutit sig till de kristne,
skulle anmäla sig själfve inom en månad eller lida döden. Alla
officerare, som deltagit i kristna skick och bruk, blefvo degraderade,
och genom ett nytt påbud kräfdes (liksom fordom under
förföljelserna mot de kristne i Rom), att alla kristliga böcker skulle vid
dödsstraff utlämnas. En hednisk officer försäkrade drottningen, att de
kristne voro de pålitligaste och lydigaste soldaterna, men detta
medförde blott, att fristen förkortades till en vecka.
Naturligtvis funnos bland dem, hvilka berörts af den senare
tidens väckelser, stora skaror, som angåfvo sig själfva och gjorde
allehanda ursäkter, men många förblefvo trofasta, gömde åtminstone
någon af sina böcker och bönföllo i lönkammaren och under
nattliga bönemöten Herren om hjälp. Missionärerna sökte hemligen
styrka de omvände, af hvilka 200 voro vid den tiden laglige
medlemmar af kyrkan, och påskyndade med oro öfversättningen af gamla
testamentet, på det att madagasserna ändock skulle kunna få behålla
Guds ord, så framt de själfve fördrefves. Och det lyckades att
fullborda detta verk; de flesta biblar blefvo hemligen utdelade, och de
sista 70 exemplaren nedgräfdes i jorden för att säkert bevaras. På
de bäste infödde kristnes råd reste därefter de engelske missionärerna
1836 med tungt hjärta till Mauritius, hvarifrån blott en eller annan
*) En af de större anklagelserna mot de kristne var, att deras kvinnor voro
kyska. Bland sådant, som särskildt uppretade drottningen, var uppträdandet af en
ma-dagassisk svärmare, som, påverkad af samtal med de kristne, väckte åtskillig rörelse
genom att predika om Kristi återkomst, slafveriets afskaffande, alla människors jämlikhet,
upphörandet af alla krig m. m. Med en afgud buren främst i processionen drogo han
och hans anhängare upp till drottningen. Hon lät fråga honom, om det var hans
mening, att drottningen af Madagaskar och Mosambikslafvarne skulle blifva hvarandras
jämlikar, och då han bejakade detta, lät hon kasta honom, hans afgud och ett par af hans
ledsagare i kokande vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
