Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - A. Portarna öppnas - Upptäckterna i Afrika. David Livingstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 319 -
det ett offer?» sade han, »det är blott en afbetalning på vår
obetalbara skuld till Gud. Säg hellre, att det är en företrädesrättighet . . .
Jag har aldrig gjort någon uppoffring . . . Kommen ihåg Afrika!
Jag vet, att jag om några år skall tillsluta mina ögon i detta land,
som nu ligger öppnadt. Sörjen för, att det icke stänges igen!
Fullborden, hvad jag påbörjat! Jag öfverlåter det åt er.»
Redan i Kilimane hade han emellertid mottagit ett bref från
Londonmissionen, som meddelade honom, att »sällskapet icke kunde
understödja företag, som stodo blott i aflägsen förbindelse med
evangeliets utbredande,» hvarpå han ej hade annat att svara än: »Jag
berömmer mig icke af, hvad jag utfört. Men den underbara framgång,
som följt mig, skall sporra mig till att, trots allt, fortsätta arbetet.
Är det sålunda Guds vilja, finnas medlen nog annanstädes.»
Oaktadt styrelsen nu lämnade honom full frihet, utträdde han (först 1858)
ur Londonmissionens tjänst, »för att ingen skulle med sken af rätt
kunna säga, att missionen betaide hans upptäcktsresor». Och de
behöfliga medlen voro icke svåra att uppdrifva. Hans resebeskrifning
inbragte en stor summa, vetenskapsmän och köpmän längtade i lika
hög grad efter fortsättningen, och regeringen utnämnde honom till
brittisk konsul för Ostafrika och ledare af en stor expedition, som
skulle undersöka landet, motarbeta slafhandeln, främja
handelsförbindelser och »utöfva ett moraliskt inflytande på infödingarne genom
goda föredömen, genom undervisning i kristendom» m. m.
Liwingstones stora uppgift är nu ej längre att vara missionär i
trängre bemärkelse, men han blir icke därför en vanlig
upptäcktsresande. Det är icke vetenskapsmannens äregirighet och
kunskapsbegär, som drifver honom; det är Kristi kärlek till de elända. Det är
icke landområdena, som han upptäcker, utan de i dessa boende
människorna, som det för honom gäller. »Jag skulle aldrig kunna gå in
på att resa blott som geograf: jag är en missionär, som på vägen
sysslar med geografi,» skref han till en vän. Och välbekanta äro
dessa hans ord: »Öppnandet af ett nytt land eger något värde, blott
för så vidt som det öppnar någon utsikt till att lyfta dess inbyggare.
Jag betraktar den geografiska upptäckten som början till
missionsarbetet. Jag innefattar i sistnämnda uttryck allt, hvad som
åsyftar att förbättra vårt släkte.» Och bland de mera humana
sträfvanden, som Livingstone räknar med till missionen, stod för honom
i allra främsta ledet arbetet för utrotandet af slafhandeln, hvars
djäfvulska fasor han mött öfverallt på sina resor i det inre af Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
