Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - A. Portarna öppnas - Åtskilliga förhållanden och händelser i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 343 -
förorätta indianerna. Alltjämt trängde de hvite längre in i landet,
och alltjämt tvingades rödskinnen att öfvergifva sin egendom och
draga ständigt vidare och vidare mot väster för att finna nya hem.
Alla klagomål från indianernas sida voro härvidlag förgäfves, och de
missionärer, som åtogo sig deras sak, måste understundom i långa
tider försmäkta i fängelse. Grepo indianerna till vapen, blef följden
däraf förbittrade utrotningskrig, sådana som t. ex. ännu omkring år
1840 rasade.
Och jämte rödskinnen fanns ett ofantligt stort antal
negerslafvar i de södra staterna, där plantageodlingen var den hufvudsakliga
förvärfskällan. Visserligen hade kongressen 1808 förbjudit införande
af negerslafvar, men Virginien gjorde det rentaf till sin hufvudnäring
att uppföda slafvar, hvilka sedan såldes till de bomullsodlande
staterna längre söderut. Och slafvarnes behandling och ställning i
allmänhet var i Nordamerika ungefär densamma, som vi hafva funnit
den i Västindien och annanstädes.
Men motståndarne till slafveriet (»abolitionisterna») fingo
småningom stor öfvervikt inom de norra staterna. Därigenom uppstod
en stark spänning mellan dessa och sydstaterna, hvarest de bestående
förhållandena försvarades både af präster med bibelspråk och af
vetenskapsmän med etnografiska och anatomiska bevis.
Den börjande kristliga rörelsen kastade sig in i striden, på
abo-litionisternas sida naturligtvis, men om kampen angående
negerslafve-riets upphäfvande redan i England blifvit en politisk partikamp, så
blef detta i ännu högre grad fallet här, hvarest många andra skäl till
motsatsförhållande mellan söder och nord voro medverkande.
Slutligen gick det så långt, att man i södern på allvar hyste tankar på
att spränga unionen och uppsäga all gemenskap med nordens hatade
»yankees». Efter det att sydstaterna länge hade egt öfvermakten
inom kongressen, lyckades det 1860 »republikanerna» (d. v. s.
abolitionisterna) att få Abraham Lincoln, en ädel kristen, väld till
president, och detta blef den droppe, som kom bägaren att flöda öfver.
Sju sydstater utträdde ur unionen och valde till president Jefferson
Davis, en af slafveriets ifrigaste förkämpar, hvarpå »det mest jättelika
inbördeskrig, som förts i den civiliserade världen», utbröt år 1861.
Om än det nu gällde själfva unionens bestånd, glömde
abolitionisterna därför icke slaffrågan. Efter åtskilliga förberedande
åtgärder kungjorde Lincoln midt under kriget alla slafvars frigörelse från
den 1 januari 1863 inom alla unionens stater, och 1864 — då
krigets utgång ej längre var tvifvelaktig — antog kongressen, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
