Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Hudson Taylor och Kinas inlandsmission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 359 -
i främsta rummet, det mera stilla arbetet med anläggning af fasta
stationer och de särskilda församlingarnas utveckling, i andra rummet.
Vidare skulle arbetet hvila på bred, allmän evangelisk
grundval. Herrens folk inom alla evangeliska kyrkosamfund skulle
uppmanas till deltagande däri. Här se vi en af de stora tankarna från
»genombrottets» dagar ånyo dyka upp. Dock icke alldeles på samma
sätt. På den tiden hade under väckelsens första glädje värdet af de
särskilda kyrkornas själfständighet ännu icke erfarits. Numera har
den för länge sedan utvecklats och uppskattats, äfven af Hudson
Taylor, som uttryckligen erkänner den hittills följda praxis såsom det
normala. Endast den synnerliga nöden härvidlag framkallar ett
undantag. Det torde därför icke heller vara riktigt att beteckna
inlandsmissionen i Kina som icke-konfessionell, »undenominational»; den
är i stället »pandenominational», d. v. s. den har utrymme för alla
konfessioner. En hvar missionär eger full frihet att vittna och verka
enligt sin egen öfvertygelse och sin egen kyrkas lära.
Vid antagandet af missionsarbetare skulle frågan om en
lefvande tro vara det enda väsentliga. Större kunskaper och bildning
ringaktades ingalunda, men det var Taylors fasta öfvertygelse, att
»Herren hade sina egna universitet och sina metoder att utbilda
människor.» Och det kommer att finnas användning för alla slags
krafter vid det kolossala arbetet. Äfven för kvinnor hade man
användning: först Kinas inlandsmission har riktigt insett och genom sitt
arbete småningom bevisat värdet af »kvinnans arbete för kvinnor» ända
in i hjärtat af Kina.
Med hänsyn till penningfrågan undvek man att tränga sig
in på de äldre sällskapens område med en helt ny princip, vid
hvilken Taylor så att säga uppfostrats alltifrån sin första ungdom. Allra
först fastställdes som en gifven regel att aldrig sätta sig i skuld;
om man verkligen gjorde Guds verk, skulle Han också upprätthålla
detsamma. Man kunde därför icke utbetala mer än man erhållit.
Häraf följde, att man icke kunde tillförsäkra missionens arbetare
någon fast lön. Så länge det fanns penningar i kassan, fingo de sin
bestämda — ytterst ringa — årslön; men om det en dag ej funnes
några penningar, borde de veta, att de ej heller fingo något. De
enskilde missionärerna måste, liksom äfven hela missionen, förtrösta
på Gud, hvarför man ej heller önskade någon reservfond. I fråga
om åvägabringandet af penningmedlen fastslogs som regel att icke
bedja någon annan än Gud själf om hvad som behöfdes. Hvarje
behof skulle i bön framläggas inför Herren, Missionens plan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
