Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Allmän öfversikt af missionen i Kina under denna period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 365 -
mördades och några infödde protestanter släpades inför rätta, men
frigåfvos, då man erfor, att de tillhörde Jesu-Kiau (d. v. s. Jesu
religion, protestantismen) och ej Tschenku-Kiau (himmelens Herres
religion, katolicismen).
I själfva verket var det icke från själfva folket, som denna
förföljelse utgick. De vid det jordiska fängslade kineserna äro tvärtom
i regeln alldeles likgiltige beträffande religiösa spörsmål och icke
benägne för att förfölja någon för hans tro. Men de lärde, hvilka satt
i system motståndet mot främlingarne och deras religion, hafva lätt
för att upphetsa folket genom att begagna sig af dess vidskeplighet.
Inträffar t. ex. öfversvämning eller vattenbrist, så är det därför, att
»regnkonungen», draken, hvars svans synes i skydragen, blifvit
vredgad; och då är det en lätt sak att på »de främmande djäflarna»
vältra skulden för drakens vrede. Sålunda hade ock befolkningen i
Tientsin under en längre tid blifvit upphetsad, utan att
myndigheterna gjort det allra ringaste för att hindra detta. Genom uppslagna
plakat varnades folket för nunnorna: de stule bort barn, skure ut
hjärta och ögon på dem och tillagade däraf verksamma trollmedel.
Den sorgliga katolska missionsmetoden att köpa sjuka eller döende
småbarn för att döpa dem hade naturligtvis gifvit anledning till dessa
rykten. Man fann också där i trakten spridd en liten bok med titeln:
»Dödsstöt åt fördärfliga lärdomar», hvilken var författad af en
ämbetsman och innehöll beskyllningar emot de kristne för alla både
tänkbara och otänkbara skändligheter.
Man hyste därför stora farhågor för, att förföljelsen mot
främlingarne skulle vidare utbreda sig. 1 Peking talade man högljudt
om att utrota alla främlingar, tvetydiga kungörelser från
myndigheternas sida underblåste elden, och tidpunkten för ett allmänt blodbad
sades vara bestämd. Men på den bestämda dagen störtade regnet
ned i sådana strömmar, att kineserna med sina ohjälpliga filtskor
måste stanna hemma, och på aftonen, innan nästa »reservdag»
ingick, utkom en kejserlig kungörelse, som åvägabragte lugn och ro.
Samtidigt hade man i de södra provinserna spunnit andra
ränker. Där gömde man ihop stora massor af mjöl, som, sedan det
påträffats, utdelades bland folket såsom en god och välgörande gåfva
från gudarna. Men någon tid därefter uppkom det ryktet, att mjölet
var ett dödande utländskt gift, som främlingarne spridt för att tvinga
kineserna till att hos dem söka ett motgift och därigenom förmå dem
till att blifva kristne. I Kwangtung och Kwangsi uppstod en
fruktansvärd rörelse bland folket, och öfverallt voro missionsstationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
