Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - De stora indiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 383 -
egendomliga, stora pålbyggnader, som utsmyckas med hufvudskallar
af människor. Deras religion består väsentligen i fruktan för onda
andar. Bland detta vilda folk började rhenske missionärer, med
staden Bandjermasin på öns sydkust till utgångspunkt och där mot
vanligheten understödde af en välsinnad holländsk resident, sitt arbete
1838. Efter hand hade man anlagt åtta stationer med små
församlingar, till en stor del bestående af friköpte slafvar, och en ganska
betydlig skolverksamhet utvecklades, i det att residenten befallde, att
barnen skulle hållas till skolgång. Men just som sällskapet stod i
begrepp att utvidga sitt arbete i större skala, bröt år 1858 en storm
lös. Islams utskickade arbetade ifrigt bland dajakerna och begagnade
ett vid denna tid uppdykande politiskt missnöje med holländarnes
styrelse såsom medel för uppväckande af ett allmänt uppror.
Européerna skulle samtligen mördas, och det skulle blifva slut med
holländarnes välde på Borneo. Visserligen blef det stora blodbadet
delvis förhindradt genom holländska kanonbåtar, men ödeläggelsen blef
stor nog ändå. En infödd kristen vid namn Andreas blef den förste
martyren. En skara muhamedaner fordrade, att han skulle öfvergå
till islam, men då han svarade: »Jag är kristen, och jag vill
fortfarande vara det», genomborrade de honom med dolkstyng. Fyra
missionärer, tre hustrur och flera barn förutom åtskillige andre
européer mördades, och sju missionsstationer förstördes i grund. Endast
i Bandjermasin förmådde Barnstein, den äldste af missionärerna,
jämte ett par andre förblifva boende och samla en liten flock döpte
da-jaker. Holländarne måste utstå den hårdaste kamp, som de någonsin
haft i sina kolonier, och fingo först 1864 fullständigt bukt med de
upproriske. Och år 1866 tillät omsider den ängsliga regeringen,
som gärna ville på missionärerna skjuta skulden för upproret, det
rhenska missionssällskapet att återupptaga sin verksamhet i det inre
af landet, hvilket arbete småningom vunnit ny framgång.
Emellertid hade det rhenska missionssällskapet uppsökt sig ett
nytt arbetsfält på Sumatra, i hvars norra del de jordbrukande
bat-taerna bo i sina pålbyggnader, ett märkvärdigt folk, hos hvilket den
yttersta råhet (krigsfångar och brottslingar uppätas lefvande!) finnes
förenad med många yttringar af kultur (t. ex. ett skriftspråk). Hårdt
ansatte af en fanatisk muhamedansk rörelse bland de sydligare boende
malajerna, sökte åtskillige af battaerna holländarnes hjälp, och efter
hårda strider införlifvades deras område med de nederländske
besittningarna, utan att dock den muhamedanska propagandan därför
minskades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
