Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Framryckning i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 386 -
öfrigt likartade förhållanden. Dock genomdref Maine, en af de
ypperste engelsk-indiske ämbetsmännen, en lag af mycket stor betydelse
om de infödde kristnes äktenskap, i kraft hvaraf en omvänd hindu
finge gifta om sig, så framt hans »hustru», oftast blott ett barn,
som han aldrig sammanbott med, vägrade att blifva hos honom. —
I en annan punkt vann den kristna rörelsen en afgörande seger,
nämligen beträffande troende ämbetsmäns rättighet att fritt bekänna
sin kristna tro och (såsom enskilda personer) verka för missionen.
Det var hjältarne från upprorets tid, hvilka voro de förste, som hade
mod att bryta med den falska neutralitetens tyranni härutinnan.
Alltifrån den tiden behöfver ingen kristen engelsman anse sin mun täppt,
och Indien har egt månge högt uppsatte både civile och militäre
ämbetsmän, som af hjärtat deltagit i arbetet för Guds rikes främjande.
Däremot lyckades det icke missionsvännerna att genomdrifva
sina önskningar i skolfrågan. Den stora utveckling af Indiens
undervisningsväsen, som påbjudits genom förordningen af 1854 (se sid.
261) väsentligen efter ett utkast af den senare indiske vice-konungen
lörd Northbrooke, blef naturligtvis i hufvudsak genomförd först
efter upprorets dämpande *). Den hade hälsats med stor glädje i
missionskretsar, ty därigenom påbjöds icke blott upprättandet af
egentliga statsskolor (hvarvid man dock tyvärr använde mycket mera
penningmedel och krafter på den högre skolan än på folkskolan), utan
betydande statsunderstöd tillerkändes också de enskilda skolorna, om
de blott ställde sin undervisning under offentlig uppsikt. Detta
understöd kunde visserligen äfven hinduiska och muhamedanska skolor
erhålla, men naturligtvis kom det väsentligen missionsskolorna till
godo, alldenstund dessa ju redan alltifrån 1830-talet spridt sig vida
omkring i Indien.
Efter upprorets slut funno emellertid missionsvännerna, att
Englands kristliga plikter mot Indien icke skulle kunna fullgöras genom
förordningens bestämmelse att från statsskolorna utesluta all
religionsundervisning, hvarför de fordrade, att äfven i dessa skolor
undervisning i bibeln skulle lämnas, men dock så, att detta ämne blefve
valfritt för lärjungarne. Men här mötte de ett segt motstånd, och trots
rörelsens ansedde ledare (biskop Tait, John Lawrence m. fi.) kom
man ingen väg.
De ödesdigra följderna häraf skulle snart blifva märkbara. I
alltjämt växande antal strömmade unge hinduer till de öfverallt upp-
*) Nu finnes i Indien fem universitet och 130,000 högre och lägre skolor med
3 ’/a mill. lärjungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
