Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Evangeliets seger på Madagaskar - Metlakatla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 438 -
Sedan Madagaskar blifvit franskt, har det
franskt-evangeli-ska missionssällskapet börjat gripa verket an därstädes, och det
finnes utsikt för, att åtminstone den engelska missionen efter hand
måste afstå sin verksamhet åt detsamma. Trots allt, som gått
förloradt under de senaste årens trångmål, har evangeliet dock slagit så
fast rot bland befolkningen, att stora delar af Madagaskar, särskildt
Imerina och Betsileo, närma sig till att blifva kristna land.
Metlakatla.
På de väldiga landområden i Nordamerika, hvilka höra under
engelskt herravälde, hade ju missionen under föregående tidsperiod
(sid. 230) fått en vacker och välsignad början. Genom dessa
områdens inordnande under engelsk styrelse (de östra provinsernas
förenande till »Dominion of Canada» 1867 och införlifvandet af
Hud-son-landen 1869) underlättades evangeliets framryckning i hög grad,
och den engelska missionsverksamheten i dessa land uppnår under
denna tidrymd en ganska storartad utveckling, märkbar både genom
biskopsdömets fortsatta delning och genom bibelns öfversättande på
allt fler och fler indianspråk. Detta sistnämnda kräfde utomordentliga
uppoffringar af både arbete och penningar, därför att språken äro så
många. Men man har icke ryggat tillbaka därför, äfven om språket
talades blott af en liten folkstam på några få hundra individer, och
under rödskinnens kringflackande lif har stor välsignelse legat däri.
Samtidigt har den engelska kyrkan med stor ihärdighet utvidgat
ramarna allt mer och mer, efter hand som arbetet växte, så att
alltjämt afskildes nya biskopsdömen, hvilka, beklädda med missionens
bäste män, blifvit verksamma medel för Guds rikes utbredande.
Den ypperste af de engelske missionsbiskoparne är helt visst
John Horden, ursprungligen skollärare i Exeter, utsänd 1851 till
Hudson-landen, år 1872 utnämnd till biskop i Moosonee och död
1893 efter en outtröttlig 42-årig verksamhet, än genomkorsande de
ofantliga snöfälten eller befarande de ändlösa vattenvägarna i en liten
kanot, än fördjupad i språkliga arbeten. Nästan hela Kri-indianernas
stam och en stor mängd från andra stammar hafva genom honom
upptagits i Kristi kyrka.
Men det namn, som ställts i spetsen för detta kapitel, förer oss
ut till Amerikas yttersta västkust, Britiska Columbia (såsom det
kallas från 1871 i egenskap af själfständig provins).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
