Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår egen tid - Politiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 454 -
kring på jorden håller 100 millioner människor trälbundna, så att de
bland alla äro de mest svårtillgängliga för evangeliet, utan som
äfven drifver en stor och farlig propaganda bland Asiens och Afrikas
hedningar.
Sedan Rysslands successiva framträngande på den turkiska halfön
blifvit för en följd af år hejdadt af England och Frankrike genom
Krimkriget, öfverskredo de ryska krigshärarna 1877 — 78 segerrikt
Balkan och lade genom freden i San Stefano Turkiet för Rysslands
fötter. Europas öfriga stormakter kunde dock icke finna sig däri,
utan tvingade genom Berlintraktaten (1878) Ryssland att afstå från en
del af det vunna, så att Turkiet ännu delvis fick behålla sin
maktställning. I gengäld utlofvade sultanen åtskilliga inre reformer, i
synnerhet beträffande armenierna. Kort därpå »öfvertog» England
utan vidare styrelsen öfver den stora ön Cypern (1878), och då Arabi
Bey gjorde uppror i Egypten, besatte England också detta land (1882),
återupprättade till skenet sultanens öfverhöghet, men förbehöll sig själf
hela den verkliga makten i landet.
Otvifvelaktigt hafva alla dessa förluster medverkat till att gifva
Turkiets inre styrelse prägeln af slagordet: »Turkiet åt turkarne», och
de europeiske stormakternas inbördes afundsjuka har hindrat hvarje
kraftigt uppträdande för krafvet på de utlofvade »reformernas»
genomförande. Med den utsikten för ögonen, att turkarne en gång
skulle kunna blifva fullständigt fördrifne ur Europa, har Porten
särskildt bemödat sig om, att det asiatiska Turkiet kunde blifva
fullkomligt turkiskt eller åtminstone muhamedanskt. Desto friare hafva
därför de vilda muhamedanska stammarna, kurderna m. fi., kunnat
utbreda sig i Mindre Asien och Armenien och förorätta de kristne
armenierna. Bland detta folk har missnöjet med Portens många
svikna löften beredt en gynnsam jordmån för politiske agitatorer, som
storordigt predikade om ett oberoende Armenien. Och om än det
stora flertalet af armenierna icke velat följa dem, har det dock för
Turkiet blifvit en kärkommen förevändning att ännu mera förtrycka
det olyckliga folket. Sålunda utbröto de förfärliga massakrerna 1895.
På hemlig tillskyndan af Porten satte kurdiska röfvarband rundt
omkring i landet i gång fasansfulla förföljelser mot de kristne,
hvarigenom under loppet af ett par månader (sept.— nov. 1895) mer
än 100,000 armenier mördades, ofta under de fruktansvärdaste
marter, och ett blomstrande land lades öde, Och massakrerna hafva
fortsatts allt emellanåt (till och med i Konstantinopel) under flera års
tid, så att, enligt gjord beräkning, en half million människor om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
