Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår egen tid - Ställningen pä missionsfältet i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 469 -
lingens största uppgift att vaka öfver, att denna vidgade blick icke
leder till en fördunkling af den första, eviga kärna, hvari dock alltid
missionens innersta kraftkälla ligger. Men om denna troget bevaras,
böra vi med tacksamhet erkänna, att missionens Herre just genom
dessa nya former skänker sin församling kraft att göra sig gällande i
världens stora kolonialaera, under hvilken den väldiga sociala
uppgiften är förelagd: hednafolkens uppfostran genom de kristna folken.
En mera trångbröstad missions bortseende från kulturuppgifterna
därute på missionsfältet skulle blifva liktydigt med, att den otrogna
världen blefve ensam om verksamheten. Men en andligt stark
mission, som med trons kraft vågar att vara vidtskådande, har just
genom dessa förhållanden åt sig upplåtet ett större och kraftigare
tillträde än någonsin förut.
En ny och betydelsefull utveckling af arbetet på missionsfältet
är det växande samarbetet. Efter hand som de stora vidderna
därute tagas i besittning, bor man ej mera så aflägset från hvarandra,
och kommunikationsmedlens utveckling i de öppnade hednalanden
möjliggör småningom en ganska liflig förbindelse. Sålunda uppstå
dels de stora gemensamma mötena af missionärer, hvilka särskildt
i Indien, Kina och Japan fått stor betydelse, dels gemensamma
verksamhetsyttringar, såsom söndagsskolföreningen för Indien,
ynglingaföreningarnas förbund, föreningarna för kristlig litteratur i synnerhet
i de hedniska kulturlanden, m. m. och samfällda företag, såsom
öfverenskommelse om gemensam bibelöfversättning.
Betydelsen af denna gemensamhet innebär icke blott en
personlig fördel för de enskilde missionärerna eller ökad kraft för
särskilda verksamhetsyttringar, utan framför allt utvecklingen af den
sanna gemensamt kristliga andan på missionsfältet, hvarigenom
de olika evangeliska sällskapen och kyrkosamfunden kunna betrakta
hvarandra som medarbetare i den stora gemensamma saken och taga
skyldig hänsyn till hvarandras arbete. Efter hand som missionsfältet
upptages, blir naturligtvis detta kraf mera kännbart, och det blir
nödvändigt att öfverenskomma om en delning af arbetsfältet för att
icke spilla krafter eller till och med motarbeta hvarandra. Tyvärr
hafva icke sällan svårigheter uppstått i detta afseende, men vår egen
tid visar därutinnan ett stort framsteg*), äfven om man ännu allt
emellanåt, särskildt det ytterligt högkyrkliga engelska sällskapet för
*) Förutom de gemensamma mötena ute på mission-fältet hafva i synnerhet de
stora världskonferenserna för missionen (London 1889, New-York 1900) egt stor
betydelse i detta afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
