Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagit. hufvud med den i smärtsam föraning skälfvande
munnen och de stirrande, långt bortom det
närvarande skådande, förgråtna ögonen står
nästan ensamt i Edelfelts produktion. Tyvärr!
är man frästad att utropa. Dock nej - hvarför
klaga. Edelfelts lifsgärning är så rik att man
blott med tacksamhet kan tänka på densamma;
låt vara att det finnes andliga marker där andra
rört sig med större hemortsrätt än han. Edelfelts
betydelse minskas ej däraf, att hans konstnärsbröder
i en del afseenden brutit ny jord.
Lika litet som för det religiösa måleriet ägnade
sig Edelfelts läggning för det mytiska:
hans Sjöjungfru är ingenting annat än tvänne
studier efter naken modell, förbundna till enhet
genom ett skickligt valdt rörelsemotiv.
Har man af Edelfelts arbeten i dessa riktningar
en stark känsla af att han mindre lydde
en egen drift än följde modet för dagen, så
står det i stället utom allt tvifvel att han för
den rena historiebilden ägde både fallenhet
och entusiasm. Med en djup och inrotad
vördnad för traditionerna, förklarlig ur hans
aristokratiska börd, hans uppfostran och intrycken
från det gamla Borgå, förband han
djupa och ingående historiska studier. Att
hans böjelse mot det praktfulla och ståtliga
äfven drog honom, förefaller icke osannolikt.
Resultatet blir så hans ypperliga illustrationer,
och, som krönet på hans lifsvärk, Akademibilden
i universitetets solennitetssal.
Som historisk illustratör står Edelfelt mycket
högt. Särskildt i teckningarna till Snoilskys
Svenska bilder ger han små mästerstycken af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
