Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 6. Invandringsväg och bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVÄNDRINGSVÄG OCH BOSTÄDER. 35
Min bekantskap med finnarne började redan omkring 1830
på det sätt, att min far hade i sin fabrik en gammal tro-
tjenare, som var af finsk härkomst. Hans lefnadshistoria var
enkel nog. Han hade vid nio å tio års ålder åtföljt sin moder,
som finnarne säga, »ut på världen». Nöden hade drifvit dem
bort från deras ensliga torp, sedan husfadern aflidit. I
Stockholm hade modern fått arbete hos en färgare, men
kort derpå äfven hon aflidit och lemnat sin son utan vård.
Färgaren förbarmade sig öfver den fattige finnpojken,
hvilken icke ens kunde göra reda för hvarifrån han var
förrän han lärt sig svenska. Under årens lopp lärde han
färgarens yrke och blef dennes verkgesäll. Vid den tiden
kom min far i lära, och Vikberg, som finnen nu kallade sig,
blef hans lärare. Då min far, enligt den tidens sed, företog
sin vandring eller, som det då kallades, »reste gesäll», åt-
följdes han af Vikberg. Resan gick vida omkring och äfven
till Finland, der V. återfann barndomsspråket och snart
talade det med lätthet.
Några år derefter blef min far föreståndare för en
större klädesfabrik, och dit åtföljde honom V. Sedan min
far bygt sig egen klädesfabrik, blef V. föreståndare för öf-
verskäreriet, men var redan då gammal och sjuklig, hvadan
han ofta satt ensam på sitt rum. Dit styrde vi pojkar,
d. v. s. jag, mina bröder och skolkamrater, ofta våra steg,
ty V. var en god sagoberättare och hade upplefvat mycket.
En kväll funno vi i V:s rum en gammal finngumma; hon
och V. talade ett språk som vi icke förstodo. men snart
fingo vi veta, att det var V:s syster, yngre än han, som vid
moderns bortgång från hemmet hade kvarlemnats hos släg-
tingar. é
I anseende till V:s sjuklighet anordnades så, att gum-
man Dordi (Dorothea) skulle stanna kvar för att sköta om
sin sjuklige broder, och snart upptäckte vi, att Dordi var
lika god sagoberättare som sin bror; och otaliga vinter-
kvällar har jag, liggande på golfvet framför brasan, dels
ensam, dels i brödernas sällskap, med spändt intresse åhört
syskonens berättelser. Det är oförgätliga stunder som åter-
kallas i mitt minne, då jag tänker på dessa kvällar, då
V. drog sin pipa och mor Dordi stickade på sin strumpa
eller flätade oss skor och korgar af näfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
