Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 1. Uppbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPBROTTET. 45
»Det går bra för oss, morbror,» sade Pecka; »elgarna
äro nog kvar derute, och mer än en gång har jag motat
elgar till far under de år vi drifvit omkring; se blott till,
att det icke klickar!»
Sedan gossarne aflägsnat sig, tillsåg Örjan sina skidor,
sin bössa och öfriga don, ty kommo elgarna ej inom skott-
håll, motsåg han en ifrig jagt, om hvars utgång han icke
misströstade, då snön var så djup som nu. Då han öf-
vertygat sig om att allt var i god ordning, tog han skydd
af de snöhöljda buskarna och afvaktade hvad komma skulle.
Hans spejande blickar voro riktade mot skogen och kanten
af den täta skogsdungen. Snart klappade hans hjerta med
mångdubblad hastighet, ty der kommo elgarna rätt emot
honom i jemnt traf. Örjan stod stilla som det icke
funnits något lif i honom. Då elgarna hade kommit
honom nära :nog, stannade den alltid misstänksamma elg-
kon, slog upp med hufvudet och vädrade mot vinden.
Kalfven sprang fram till hennes sida, och nu small ett
svagt ljudande skott från Örjans bössa. Några ögonblick
till och hela elgfamiljen: oxe, ko och kalf, hade vändt om
och voro i full språng på väg utåt mossen, der nu de båda
gossarne voro synliga vid skogskanten.
Elgarna veko undan för dem, och med det samma syn-
tes, att den ettåriga elgkalfven blifvit ett långt stycke efter
de gamla. Ett svagt utrop från gossarne kom Örjan, som
var sysselsatt med laddningen af sitt gevär, att se upp, och
nu voro gossarne i full jagt efter det anskjutna djuret. Ett
gladt leende spred sig öfver Örjans ansigte, då han såg de
ungas ansträngningar och elgens afmattning, och på en
gång flögo gossarnes spjutspetsade skidstafvar in uti djurets
bog. Dödskampen var ingen, ty hjertat var träffadt från
tvenne sidor.
Gossarne uppgåfvo ett fröjderop. Det var ock anled-
ning till glädje. ty en sådan kort och inbringande jagt var
äfven den tiden sällsynt.
Nu var den lilla familjen för den närmaste framtiden
skyddad för brist.
Jagtens lyckliga utgång väckte naturligtvis äfven i
lägret den lifligaste fröjd. Alla skattade sig lyckliga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
