Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 6. Vistelsen vid Peckafallet. Lodjursjagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
det rökta köttet, som här var väl skyddadt för afundsamma
blickar och oåtkomligt för odjuren och elden.
Våra finnar sysselsatte sig nu några dagar med att ut-
sätta giller och snaror för skogsfåglarne, men sedan detta
var gjordt, började de bryta åker, och dermed biträdde
äfven mor Lissu med ifver och kraft. Den ena kvadrat-
famnen efter den andra bröts, och stenarne upplades i rösen.
Det gick framåt vid Peckafallet, ty den ena fågelknippan
efter den andra erhölls i gillren, och så sade Lissu en dag:
»nu måste ni gå till bygden och sälja hvad vi hafva, innan
fågeln blir dålig, och det hinner nog till full börda åt er
båda.»
Daniel och Anti beslöto också göra en färd till Malm-
berget. Belastade med hudar, skinn och fågel, drogo de
en morgon mot söder, följda af de hemmavarandes välönsk-
ningar. »Se nu till, att ni få bra väf till skjortor och kläder
åt gossarne,» sade mor Lissu, »och kom snart tillbaka!»
Med Anti hade Pecka ett litet samtal innan de skildes; det
gällde spanandet efter fränderna.
Anti lofvade att ej spara på stegen, utan forska vid
alla gårdar de på kortare håll passerade. De blefvo att
börja med icke många, ty Daniel tog alltjemt vägen genom
skogen och sade Anti, att detta vore klokast för dem. Vid
Malmberget skulle de nog träffa så mycket folk de önskade.
Vore Örjan och hans följe komna, hade de nog visat
Sienuder: |
Under karlarnes bortvaro gick tiden sin stilla gång i
det aflägsna finntorpet. Lissu och barnen vittjade de ut-
satta fågelgillren och hemförde ej obetydligt med fågel.
Deremellan sysslade de med nyåkern. Pecka gick nu om-
kring, stödd på en käpp, och hans förbättring fortgick sta-
digt. Han ifrade nu för att begifva sig bort till björn-
gillret, men detta satte sig Lissu emot, och dag gick efter
dag, tills ett par karlar bärande tunga bördor blefvo synliga
på sveden.
Barnen uppgåfvo höga rop, då de igenkände fader
Daniel och Anti. Resan hade aflupit lyckligt, och de äskade
tförnödenheterna medförde de hem. Våra vandrare voro vid
belsa och hade mycket att förtälja. Om Örjan visste de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
