Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 17. Insnöade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Då mörkret inföll stod grytan redan på elden. Anti
syntes nöjd då han hjelpte Pecka tända stockelden, och då
detta var gjordt undersökte han köttet i grytan. »Det är
hårdkokt, Pecka, är du inte hungrig?» — »Jo visst, men
nog kan jag vänta?» — »Ja, kan du, så kan jag med,»
svarade Anti och kastade sig ned på granrisbädden. Efter
ett par minuter sof han. »Sof du,» sade Pecka till sig sjelf;
»du kunde låtit mig byta om med dig att gå före och plöja
spår på förmiddagen, hade du ej behöft vara så trött.»
Då fåglarne voro kokta vispade Pecka mjöl i spadet.
Det var hemlandsmat, och så väcktes Anti. Han var ge-
nast vaken, och så intogo våra ströfvande ynglingar sin
kraftiga måltid, hvilken dock var så tilltagen, att den,
oaktadt Racki äfven gjorde sitt bästa, lemnade öfverskott
till följande dags frukost.
Då ynglingarne följande morgon vaknade voro de nästan
alldeles öfverhöljda med snö. Snön föll tätt, och man skyn-
dade att skaka af sig och torka sig framför elden. Man var
snart i ordning att bestiga fjället. När man stretat sig upp
öfver skogsgränsen blef snön allt djupare, tills man nådde
upp till fjällslätten, der blåsten sopade snön med sig. Man
färdades nu icke så obetydligt lättare och fick fröjda sig
åt att se riporna lyfta och höra dem skratta åt de fläm-
tande jägarne. »Ja, skratta ni,» sade Anti; »nog är det
bra nu att icke ha kälken med i denna lösa snö, men hade
jag haft min nya båge med, skulle ni nog fått några skrat-
tare mindre. Hör, Pecka, tycker du inte att de svenska
riporna äro bra högmodiga? De skratta jemt åt oss finnar.»
— >»Åh,» sade Pecka, »jag tycker de svenska riporna just
äro lika våra finska; det är nog ingen skilnad på dem.» —
»Jo, säger jag, de äro dummare än våra. Ser du den der
som sitter och blänger på Racki just som han aldrig skulle
sett en hund förr; men vänta du!» Och härmed gjorde Anti
sig 1 ordning att skjuta.
» Anti!» ljöd varnande Peckas röst. Anti lät bössan
falla. »Ja, jag vet; du är rädd om krutet, och så har väl
fader ’Nicko’ sagt något igen. Ja, du är då alltid så för-
ståndig du, Pecka; men gå nu hur det vill, deruppe på den
der kullen vill jag hvila!l» — »Ja, jag med,» sade Fecka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
