Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 17. Insnöade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
vargarne voro invid den skyddande skogen nåddes de af
finnarnes spjutspetsade skidstafvar.
Sammanstötningen var så häftig, att både jägare och
villebråd tumlade om i snön, och Pecka hörde Anti tem-
ligen högt mumla sitt »perkelä», då han reste sig, spottade
snön ur munnen och ref sig i de snöfyllda öronen. Det-
samma gjorde Pecka. Ingen af våra jägare hade under
kullerbyttan släppt sitt spjut, och dessa stodo stadigt ge-
nom vargarnes bogar. Af sjelfva vargkropparne sågs intet:
de voro begrafna i snön; endast benen och svansarne gjorde
konvulsiviska rörelser, och ett doft vrålande gaf tillkänna,
att lifvet snart skulle fly.
Då detta skett utropade Anti: >»Hvad var det jag sade!
Haren skulle bringa oss lycka. Det har jag hört derhemma,
att springer en hare öfver vägen då man företager en
resa, då blir den lycklig; springer deremot en ekorre öfver
den, då skall man vända om. Hej, Pecka, det var en rolig
skjuts det här! Såg du, hur otäckt vargarne sågo på oss
då vi lyfte spjuten, och de visste, att de ej kunde komma
undan. Uj! det var styggt, Pecka, men roligt var det; är
du ej glad?» — »Jo, Anti, jag är glad. Vi räddade nog
några fattiga bönders får med den här löpningen, och så
är jag glad åt skinnen. Det vore roligt, om vi hade något
att bistå farbror med, då vi träffa honom.» — »Ja, du säger
något, Pecka; den tanken du fick var bra; jag vill ock
tänka derpå.»
»Skär upp senorna på vargens bakben och träd fötterna
igenom, så kan han ej springa sin väg, om det skulle bli
lif i honom,» sade Pecka. »Det lärde jag af far, och så
har jag gjort med min. Låt oss sedan knoga uppför fjället
igen och hämta våra kuntar och bössor; vi få sedan göra
en vända till och bära bit de skjutna vargarne; deruppe i
fjället är blåsten bitande; kom nu!»
Då våra jägare kommit upp till stenen, der de hade sina
saker, voro de varma och andfådda, hvarför de pustade ut
en stund. Pecka frågade nu Anti, hvad han trodde om
den tjocka molnbanken som stod i nordost. »Hvad jag tror
om den? Alldeles detsamma som du. Han har väldiga snö-
massor i sig. Låt oss bege oss ned i skogen och lägga upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
