Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 18. Finngubben i Granberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNGUBBEN I GRANBERGET. 131
18. Finngubben i Granberget.
På tredje dagen efter uppbrottet stötte våra skogsvan-
drare på spåret efter en kälke. »Hurra!» ropade Pecka då
han upptäckte det; »det spåret följa vi; nu äro vi ej långt
från menniskor. Här har någon varit till skogen efter
mossa åt kräken. Sparka på, Anti! Hej, Racki! Nu, gossen
min, slipper du simma i snön.»
Så följde de det djupa slädspåret med en fart dubbelt
så hastig som förut. Blott en kort stund hade de färdats fram-
åt då de upphunno den dragande: Vid ljudet af ynglingarnes
skidor stannade denna, och ett hastigt utrop undföll henne.
Den upphunna var pemligen en helt ung kvinna. »Var ej
rädd för oss,» sade Pecka; »vi vilja dig intet ondt.» Peckas
ord lugnade henne synbarligen. Hon tillsporde dem, hvilka
de voro och hvart de ämnade sig. Sedan de med några ord
tillfredsställt hennes nyfikenhet, sade hon dem, att de be-
funne sig i närheten af Granberget, samt att hon sjelf vore
derifrån. Hon bad dem följa kälkspåret, så skulle de snart
hinna fram. Ynglingarne föreslogo nu, att de skulle följas
åt. De ville lägga sina kuntar på kälken och sedan draga
den till gården.
Efter denna anordning satte man sig åter i rörelse.
Under vägen berättade den unga flickan, att hon och tvenne
yngre syskon vore de enda af Granbergets invånare som
för närvarande vore hemma. Hennes far och mor jemte
ett par unga grannar hade gått ned till bygden för att fira
jul och gå i kyrkan. Nu hade ovädret hindrat deras hem-
färd. Hon hade blifvit utan foder åt kreaturen och måst
hemta mossa åt dem, och så skrattade hon gladt och tillade:
»På den resan fick jag godt möte. Det var roligt, att ni hit-
tade på mig. Det är icke ”tidt vi se främmande folk i
Granberget, som svenskarne kalla vår gård.»
Sedan de kommit fram till flickans hem och varit der
en stund, sporde ynglingarne efter föräldrarne och redo-
gjorde närmare för sig och ändamålet med sin resa. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
