Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 24. Den hemske gästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMSKE GÄSTEN. 185
åt dig.» Så gaf hon honom tjockt rågbröd, smör och ost.
Det hade han icke ätit på länge. »Ni äro rika ni,» sade
Pecka. — »Åh, det är inte så farligt med det, men mat har
vi nog,» sade Wappu, »och här har du litet porsöl till
dricka,» och så gaf hon Pecka en skål, i det hon satte sig
bredvid honom på bänken. Pecka drack och drack en gång
till: det smakade oändligt godt. Så satte han skålen på
bänken och sade: »Du kan brygga du!» — »Ja, det ligger
i slägten,» svarade hon. Nu hade Pecka ätit, och då sade
Wappu: »Drick mera!» — »Godt är det,» vardt svaret, »men
det är starkt.»
»Ja, det är du med; drick du!» Så tömde han hela skå-
len och sade Wappu hade gifvit honom för mycket. »Tyc-
ker du det, Pecka? Nej då, men vill du ej bli hos oss i
vinter? Det räcker nog till det vi hafva åt dig ock.» —
» Vill du det då, Wappu?» sade Pecka och såg henne tack-
samt i ögonen. — »Ja, det vill jag!» — »Då skall jag fråga
dem dernere huru de vilja,» sade Pecka. »Behöfver du
fråga någon derom; Pecka?» — »Ja, jag vill rådas med
dem; jag tänker de behöfva mig.» — »Ja, det kan nog
hända,» sade hon, »men du är gammal nog att råda dig
sjelf. Uj, så kulet det är när det regnar och Grills är borta;
du kan gerna stanna här i natt,» sade hon och satte sig i
Peckas knä. — »Nej du,» sade han och reste sig häftigt,
och dermed öppnade han dörren. »Vänta du!» sade Wappu,
och nu lyste ögonen gröna; »jag skall sända dig en som
skall böja dig,» och dermed slängde hon skålen efter honom
och uppgaf ett rått skratt.
Då Pecka kom ut föreföll det honom mörkt. Han stod
och såg efter vägen tills hans ögon blifvit vana vid mörkret.
»Är du rädd,» ropade Wappu, »så kom in igen!» Pecka
svarade ej, men då han kom till svedens ände stannade han
och såg af gammal vana om sin bössa, innan han begaf sig
in i skogen. »Månne det kan vara möjligt att Anti kan
hafva rätt uti att Wappu är en trollpacka?» sade han till
sig sjelf. »Mor Mattu säger hon är af sådan slägt, och
visst är att jag kände mig underlig då hon hoppade upp i
mitt knä, men: ’fräls oss ifrån ondo’, sade fader Micko,»
och dervid gjorde han det denna tid och långt derefter hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
