Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 27. Striden i Slagtardalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Så kom en hop finnar med kvinnor, barn och bohag
och drog öfver elfven för att bosätta sig i de vestra sko-
garne. Om de under sin rast i Dalby gifvit någon särskild
anledning till missnöje, derom har sagan intet att förtälja.
Det är dock icke osannolikt, att så var. Dalbybönderna,
uppretade af den under sommaren timade stora skogsbran-
den, och eggade af den förödmjukelse de norra finnar-
ne tillskyndat dem, och kanske i förhoppning att den
fock finnar som nu ankommit medförde värdefullt gods
utom den boskap de hade, beslöto öfverrumpla och för-
göra finnarne.
Då finnarne aftågat följdes de af spejare, hvilka efter
några dagar återkommo och meddelade, att finnarne lägrat
sig två å tre mil vesterut i skogen vid en liten sjö, Dypen
(äfven Ung-Dypen kallad). En del voro sysselsatta i lägret,
och en annan del af finnarne hade begifvit sig ut åt skilda
håll för att se sig om efter passande lägenheter. Det vore
således fördelaktigt att anfalla finnarne genast. Hur stor
styrka dalbykarlarne utgjorde är okändt, men att den icke
varit särdeles talrik, är anledning förmoda.
Det blef sent på aftonen innan dalbykarlarne hunno
fram till trakten af finnarnes läger. De beslöto derför upp-
skjuta anfallet till följande morgon och lägrade sig, i för-
hoppning att tidigt följande morgon kunna öfverraska
finnarne.
Om de nu genom fällande af träd, och antändande af
eldar förrådt sig, eller finnarne anat oråd, vet man icke med
visshet, men då dalbykarlarne ankommo till finnarnes läger,
funno de det förskansadt med en vall af fällda träd. Sven-
skarne angrepo dock genast. Bössorna afskötos, och så kommo
yxan och spjutet att afgöra striden. Finnarne stredo för
de sina och lifvet, svenskarne drefvos af hat och vinnings-
lystnad. Vissheten att de stridde för en rättvis sak fram-
bragte under af tapperhet och gjorde striden långvarig.
Slutligen lyckades dock svenskarne fälla den siste finnen och
bemäktiga sig lägret. Under tiden hade en del af kvinnorna
och barnen flytt. Intet lefvande sparades.
Så kom delningen af bytet. Man delade sig i tvenne
hopar, så att några skulle drifva den eröfrade boskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
