Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 30. Pecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PECKA. 223
bekant sedan föregående färden, hvadan man icke hehöfde
tveka om kosan. Pecka gick i spetsen för tåget, och efter
ett par veckor hade man lemnat bergen och var nere på
låglandet, då man en dag långt bort i öster varsnade hafvet.
Pecka stannade ett ögonblick, och så lyste ett gladt leende
i hans drag.
>»Hvad tänker du nu, Pecka?» frågade den gamle Pec-
kelan. »Jag tänker, att vi snart hunnit vårt mål, och vi
skola skiljas, såvida mitt minne ej sviker mig. Kom!» Och
så stannade han efter ett par timmars vandring på höjden
af en ås. »Hör ni något?» — »Ja, en fors!» — »Då äro
vi snart vid målet.» Så var det ock. Pecka hade åter-
funnit det ställe der Anti och han först landade på svenska
kusten, och till bevis derpå utvisade han furan och det in-
huggna bomärket Y. »Ah, du har godt minne, Pecka,»
sade gubben. »Kan vi hvila här?» — »Jag tror så,» sade
Pecka; »slå eder ned! Jag vill ut och spana.»
Efter några timmar återkom han och sade: »Ja, här är
som förr öde på en lång sträcka: ingen rök, intet spår.
Nu vill jag se till om någon upptäckt hvad vi gömt här.»
Eken och furan hade väl bevarat hvad uti den inneslutits, och
ehuru skogen vuxit upp och snön låg kvar, återfans också
båten. Då Pecka framtagit den gömda bössan, undföll den
unge Peckelan ett gladt utrop. >»Ja, Pavo,» sade Pecka,
»gläd dig! Finnarne ega en bössa till, och kom snart åter,
så skola vi jaga af hjertans lust på hemvägen; och nu under
det far är borta skola vi se till att skaffa oss hvad vi behöfva.
Du kan då visa, om du duger att sköta bössan lika bra
som bågen. Nu måste vi reda vårt läger, ty som jag sagt,
tror jag det är bäst vi stanna här. Fader Peckelan skall
icke hafva svårt för att hitta vägen till kungen. Det är
blott att följa hafsstranden; alla vikar bära ännu, och bygd
vet jag fins här söder ut.»
Då gubben hvilat ett par dagar, fortsatte han färden,
sedan man öfverenskommit att om de unge männen oroades,
"borde de rädda sig så godt de kunde och icke afvakta Pec-
kelans återkomst. Han också borde vara fri i sina hand-
lingar. Vore han icke åter då våren kom och tufvorna
stucko upp ur snön, borde de unga männen begifva sig hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
