Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 30. Pecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PECKA. 221
glad åt bvad man fått. Det blef besvärligt nog att få hem
detta. Sedan man arbetat några dagar, drogo dalkarlarne
med Peckas gamla kälke på hemväg. Man hade uppgjort
att nästa år göra om jagten. Sedan dalkarlarne aflägsnat
sig, frågade gubben Peckelan helt plötsligt Pecka: »Hvarför
skrämde du icke renarne utför stupet? Jag såg nog, att du
var framme och kunde gjort det, men drog dig tillbaka.»
— »Jag gjorde så derför, att vi icke kunde göra oss nytta
med så många.» — »Rätt! Hur kom du att tänka på detta?»
Pecka berättade hvad som hände i Granberget, då finnarne
dödade långt flere elgar än de behöfde. »Jag kunde tro
du varit med om något sådant; kom ihåg, Pavo, att jägare
skola vara måttliga i sin ifver att döda,» och der uttalade
den gamle finnen ord som för alla tider böra ihågkommas
af jägaren.
Vid Björkudden blef glädje då den gamle husfadern
med sitt följe återkom. Man hvilade ut några dagar, hvar-
efter Peckelan sade. att om Pecka ville dröja en tid, skulle
de tillsammans göra ännu en resa. Han kunde hjelpa till
vid vårarbetena. Inseende att gubben hade någon allvar-
ligare mening med detta förslag, blef Pecka kvar, och så
kom den dag vårarbetet var färdigt. »Nu, Pecka, vill jag
följa ock hjelpa dig att utse ett nybygge åt dig. Mina
gossar följa, och vi gå ej hem förrän du har tak öfver huf-
vudet — resten må du göra sjelf.»
Så drogo de åstad fem man högt, men möttes redan
nere vid nästa finnbygge af den ledsamma nyheten, att deras
vän Vedalajnen i Afundsåsen aflidit. Hans bror, Johan i
Midskogen, hade tagit till sig enkan och barnen samt lem-
nat torpet till en af sina raskaste karlar. En annan dålig
nyhet var, att bönder under hotande ord visat sig i söder
och vester i marken. De hade sagt, att de finnar som nu
voro bosatta ville de ej ofreda, men vore så att flere finnar
började bygga, skulle de rifva ned torpet. »Af hot dör
ingen,» sade gamle Peckelan, »och der vi stanna torde bön-
derna icke så lätt finna oss.» Då de drogo förbi den nye
inbyggaren på Afundsåsen var han af den mening, att man
ej hade någonting att frukta af bönderna på svenska sidan,
men deremot vore norskarne ingenting att lita på. Säkrast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
