Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 30. Pecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PECKA. 229
Då Vedalajnen fick höra, att Pecka ämnade slå sig ned
der, helsade han honom som god vän välkommen, och då han
fick veta, att Pecka var ensam, föreslog han honom att
åtaga sig de båda finnarne, bröderna Mackrån, hvilka han
hade med sig. De vore nyss komna öfver och vore utan
medel, hvarför de sökte sig skydd och arbete. Gubben Pec-
kelan rådde Pecka behålla de unge männen; dertill hade
han råd, och så kom man öfverens om den saken. Då Ve-
dalajnen tog afsked, lofvade han underrätta Pecka, om han
skulle höra af norrmännen, och tog löfte af Pecka, att han
skulle varna, ifall han fick se eller höra af, om svenskarne
ströfvade omkring i onda afsigter. Pecka behöfde blott
tända en eld på det höga berget, så visste Vedalajnen hvad
det betydde.
Någon tid derefter lemnade Peckelan jemte sina unga
män Bjurberget. Nu hade Pecka eget pörte och egen sved
samt två unga biträden och förfogade öfver två bössor.
Han var sjelf husbonde med byggnadssedel; ingen kunde
rubba honom annat än med våld, och för våld fruktade
han föga. Han litade på sig sjelf, sina män och sina hun-
dar, sin vänskap och bekantskap med nästan alla finnar i
en vid krets. Han kunde tryggt arbeta på sitt nybygge,
och detta försummades ej. Mot hösten voro uthusen fär-
diga och en vid plats röjd. Man kunde för året ej göra
mer vid gården, och nu måste man tillse att fylla behofven
för vintern. Bäfverfällor utsattes, och så började fångsten
och jagten med allvar.
I bröderna Mackran hade Pecka funnit värdiga jagt-
kamrater och kunniga gillrare. Hvad gamle Peckelan sagt
om rikedomen på vildt i dessa marker var icke öfverdrifvet.
Pecka hade en viss förkärlek för björnjagten, hvilket ock
var förhållandet med alla nybyggarne, ty på det hela voro
björnarne de af vilddjuren som åstadkommo den största ska-
dan på så väl boskapen som elgarne, och elgarne voro det vil-
lebråd som mest aktades af de fattiga invandrarne. Det var
af dessa skäl som Pecka och hans kamrater med ifver an-
grepo björnarne, med den lycka och framgång som gjort
att Peckas namn den dag som är ännu lefver i den brutna
och odlade mark som ännu bär namnet Finnskogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
