Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 31. Den fredlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENA ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
garne få sig något att äta. Tag fram hvad vi hafva » Der-
på grep han jernspettet och bröt sten med en styrka och
en ifver som satte Nila i förvåning. Efter en stund sade
Nila: »Hur är det, Pecka, ha främlingarne gjort dig ”illa.
vid?» — »Åh nej, just icke det, Nila, men jag önskade
jag hade fader Peckelan här för att råda mig. Det är icke
godt att begripa, hur man här bör handla.» — »Ah jo, nog
begriper du det, Pecka; du brukar icke vara rådlös, och
dessutom kan du ju snart träffa fader Peckelan.»
»Ja, som du säger, Nila; det blir nog det bästa att gå upp
till honom, så vida du icke kan gifva mig ett godt råd. Låt
oss gå in 1 skogen och sätta oss, så får du höra hur det är.»
Sedan karlarne slagit sig ned under träden, berättade
Pecka om de sina och sin bekantskap med Grills och Wappu,
samt hvad mellan dem tilldragit sig. Han berömde der-
under Wappu för hennes vänlighet mot Matts, men trodde
likväl att det legat i hennes makt att hindra honom att
begå illgerningen emot storsvensken.
»Ja, det kan du lita på,» utbrast Nila ifrigt.. »Nej du,
hon ville storsvenskens död och eggade stackars Matts, som
ingen annan mor vet af; det skall du nog få höra af honom
sjelf. Att hon icke heller önskar dig något godt, är gifvet,
men för Matts skull har hon nu handlat klokt, klokare än
mången annan. Du får höra hvad hon vidare säger innan
hon går, men jag tror vi böra säga bror min alltsammans.
Det behöfs nog, att vi alla äro öfverens, ifall vi skola få
folk att tro, att Matts är din son, hvilket jag icke tror går
för sig i längden. Tag honom derför med dig och gå upp:
till Peckelan; han skall nog säga dig hur det blir bäst att
ordna för Matts, och i den saken borde Anti låta höra af
sig, och det skall du få se att han gör.»
De sågo nu den yngre Mackran komma ut från pörtet
och begifva sig ned till odlingen. De anropade honom.
»Hvad säga främlingarne?» frågade Pecka då han hunnit
till dem. ȁh, just ingenting. Den unge karlen synes mig
sorgsen, och kvinnan frågade mig, om vi icke hade något
kvinnfolk här i gården, och då jag sade henne, att vi redde
oss bra ändå, ville hon veta, om vi hade några kreatur och.
hvem som skötte dem. Då gick jag min väg. Nu ha de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
