Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 31. Den fredlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
väl som jag gjort och gör här. Nu måste vi ut och skaffa
oss mat för en tid. Vi skola följas åt till ett annat ställe
jag ämnar visa dig. Der få vi nog arbeta, men det kan
nog hända att det arbetet lönar sig väl; nu till jagten!»
»Är du trött, Matts?» frågade Pecka honom en dag,
då de vandrade öfver några branta kullar. »Trött är jag
icke, men hudlös öfver rygg och axlar är jag, så nog ville
jag gerna hvila en stund. Är ej du trött, Pecka?» — »Nej,
icke ännu; stanna och var tyst, Matts, så skola vi lyssna.»
Så stannade de. »Hör du något, Matts?» — »Ja, jag hör
en elf brusa öster ut.» — »Ja, så är det,» sade Pecka, »låt
oss gå, vid elfven få vi hvila; der är vårt mål, och nu
framåt!» j
»Nu äro vi framme, Matts. Här skola vi slå oss ned;
af med säcken!» — »Åh, har du bod här, Pecka? Du har
varit här förr.» — »Ja! Gör nu eld, skall du få höra, bvar-
för vi gått hit.»
Då elden brann och de båda vandrarne lagt sig, berät-
tade Pecka hvad köpmannen sagt honom om snäckorna,
om sin fångst här, och hur mycket han fått för de perlor
han sändt köpmannen. »Det fins nu icke mycket kvar af
de penningarne, Matts; derför har jag gått hit. Vi hvila
i dag och börja arbetet i morgon; men som du väl är ny-
fiken på snäckorna, vill jag gå och hämta några för att
visa dig, och dessutom äta hundarne dem gerna; de skola
nu få sig ett godt mål.»
Så arbetade våra skogsströfvare några veckor tills hösten
kom och floden steg. Då måste de upphöra. Fångsten var
tillfredsställande. Pecka var belåten, och så bröto de upp.
»Se dig nu väl omkring, Matts, så du hittar hit äfven om
du är ensam. Detta blir din silfvergrufva. Antis grufva
tog hastigt slut; jag tror din blir drygare, ifall du är för-
siktig, och nu framåt!»
Då de anlände till Peckas bostad på kolmen, var lagom
tid att börja bäfverfångsten och sätta upp björngillren, och
då Matts blifvit undervisad om det, sade Pecka honom
farväl. »Arbeta nu, Matts! Tipp lemnar jag kvar här hos
dig. Du får nytta och sällskap af honom. Du skall höra
af mig åt vårsidan. Händer dig något ledsamt, så gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
