Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 33. Förfarlig hämd - 34. Unge Pecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Och Pecka gick. »Nå, sade Anti,» hvad ville hon dig?»
— »Hon frågade efter Matts; man blir aldrig klok på
Wappu.» — »Nej,» sade Anti; »nu gå vi hem; här reda de
sig utan oss.» Det var icke lång tid derefter Pecka och
Anti inträdde i Peckas hem. Der blef fröjd och gamman.
Karna och Nila täflade att visa Pecka, hur välkommen hem
han var, och Pecka sade dem, att han tyckte de hade hun-
nit med mycket, och då Karna sedan bjöd dem på mjölk,
blef han förvånad och frågade, hvar de fått ko ifrån. Då
pekade Karna på björntallen och sade leende: »Der sitta
fem skallar som Nila satt dit, och för dem ha vi fått kor.»
»Ja,» sade Nila, »du vet jag hade flere skinn; dem har
jag lemnat Vedalajnen, och han har skaffat oss kräk och
penningar till; men nu, Pecka, ha Karna och jag kommit
öfverens så att vi flytta till Mackartjärn, ty jag vet du vill
vara ensam. Hvad säger du, Anti, om den saken, du som är
svåger med Karna?» — »Ah,» sade Anti, »när Karna och
du äro öfverens, så är allt bra; jag vill följa eder till edert
nybygge och se till att ni komma eder i ordning.» — »Så
vill äfven jag, sade Pecka, »och måtte det gå eder så väl
som jag önskar!» Den dagen flyttningen skedde fingo de
anskaffade kreaturen följa med, till det nya hjonelagets
glädje, ty med dem voro de besutna och välbergade.
Då Anti och Pecka sedan återkommo till Peckas hem
var der på gamla viset. Man tänkte icke mycket på jord-
bruket, mer på jagter och fröjdade sig åt att få lefva om
sitt gamla lif. Unge Mackran hade sagt: »Jag följer dig,
Pecka; Nila och Karna ha det bäst ensamma; jag trifves
bäst der du är.» Och så blef det.
34.0 Unge Pecka.
En dag sutto de båda fosterbröderna och talade om
gamla minnen, då en ung finne framträdde på sveden. Han
helsade gladt och vänligt. Det var en son till gamle Pec-
kelan vid Björkudden. Sedan helsningen besvarats, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
