Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring av en historisk skildring men utan teknisk
byggnad, helt torr i sina korta, uppradade scener.
Shakespeare kunde dramatisera så ytligt i trötta
ögonblick, men aldrig så genomgående: hans
konstruktion har en djupare grundval. Än mindre är
som antytt den moderna teaterromantiken ett äkta
barn av Shakespeare. Däremot skulle man kunna
säga att samma artistiska principer och samma
strålande konstglädje som först framträdde hos
Shakespeare sedan fått kropp i Mozarts operor och
Beethovens symfonier. I den Nionde ljuda de sista
tonerna av renässansens stormande lyckokänsla;
där gives för sista gången stora famnen åt allt
mänskligt, så som tvåhundra år tidigare
Shakespeare slöt den kring ont och gott, smått och stort
med en tolerans lika gudomlig som djupt omoralisk
— ty moral bygges upp på antipati och
utestängning.
Det är musiken, det rytmiska behaget, den
sinnrika växlingen mellan poesi och prosa, munterhet
och välljudsfullt vemod som varit ett annat
bevarande salt för Shakespeares dramatik genom
tiderna. Han har genom en av sina älskvärda
komedifigurer uttryckt en misstro mot den »som ej inom
sig har musik». »Tro ingen sådan man.»
Eftervärlden har följt hans maning och satt en större
tro till honom själv än till någon av hans samtida
och närmaste efterföljare. Många samtida och
några efterföljare ha kommit honom nära i
människokännedom, i kraft att forma ett dramatiskt stoff
— ingen har haft musiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
