- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
65

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De voro sålunda gycklare, i samma krets som
lösdrivare och kringresande konstmakare med
lagens och de puritanska samhällenas ögon hatfullt
riktade på sig. Men vi böra inte glömma att de
hade bakom sig en lång tradition i alla slags
festliga halvdramatiska tillställningar, av religiös eller
profan eller kommunal art. Det är först när
skådespelaren blir yrkesman, som historien får ögonen
på honom. Som amatör kan han i alla fall ha varit
ett stycke av en stor konstnär. Man kan i
berättelserna om de stora clownernas levnadsöden finna
med vilken omsorg man sökte den verkliga
talangen. William Tarlton, den store komikern som
kanske är förebilden till Hamlets Yorick, var
hovnarr hos den stora drottningen på samma gång som
skådespelare.

Man vet helt litet, men man kan ju gissa sig till
något om den teatraliska färdigheten hos dessa
män. De fordringar som ställdes på dem voro höga.
Varje teater hade en väldig repertoar, ty varje
drama spelades endast några få gånger och
programmen ombyttes så raskt att maken inte finns i
vår tid. Man har en förteckning på ett visst
spelårs verksamhet: det omfattar 252 föreställningar
med 37 olika stycken; det högsta antal
föreställningar är 17 av ett och samma stycke. Teatrarna
hade sålunda en premiär eller en repris en gång i
veckan — en rekordmässig prestation. Därtill kom
att rollerna ofta voro förkrossande stora och svåra.
Styckena skulle avspelas utan nämnvärda uppehåll
i stark fart. Skådespelaren hade publiken i den
mest irriterande närhet. Och vad var det för en
publik? Det var, kan man säga utan ringaste
överdrift, det engelska folket, hela nationen, från
Elisabeth på tronen, till lärlingen och gatpojken, de
förfinade och de enkla, kvickhuvuden och dumskal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free