Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han lyfte litet på sitt glas, vred på det och såg bort
på värden.
— Ja, hvad j a g starkt ogillar hos goodtemplame
liksom i allmänhet hos dessa många nymodiga föreningar, det
är att det skymmer nåden, det är inte Guds nåd, som
det beror på längre, utan det är den egna kraften. Och se
här ligger den stora, stora faran. Det läggs sådan vikt på
denna nykterhet, under det att vikten bör ligga på Guds nåd
och den allena.
— Nåja, vet prosten, om de verkligen skulle liten smula
resa på sig och finna sig för goda för både ett och annat,
så kan jag nu rakt inte tycka att det är så förskräckligt.
Fru Törners ögon blixtrade.
— Och förresten förstår jag inte, att Gud kan annat än
finna behag i, att människan söker höja sig i sedligt —
— Sedlig höjning, ja, ser fru Törner däri ligger just
faran. Guds nåd den gör människan ödmjuk, men den egna
kraften — det där att med egen kraft arbeta mot sedliga
mål, se det gör henne öfvermodig. Nej, fru Törner lilla,
den vägen går det nu inte. Den största drinkare kan få
Herrens nåd — om han böjer sig — lättare än den, som
på egna fötter söker nå fram till målet.
— Men, prosten, om man drar ut följderna härvidlag
så — ja det går rundt för mig, jag kan verkligen inte fatta,
hur de egentligen skola bära sig åt då.
— Kära fru Törner, den som vill höra det goda till,
den srider i Guds kraft mot det ondt är utan både ordnar
och hemliga möten.
— Ja men, när det nu är bevisligt, att många samhällen
blifvit lyckliga och förbättrade.
— Se så — se så, fru Törner, nu ska’ vi inte bli häftiga.
Jag tror, om herrskapet så tycker — prosten vände sig
vänligt leende med en litet tröttad min åt de andra — att vi
nu lämna ämnet och gå till de här sköna apelsinerna.
Fröken Norman får jag kanske be om en — jag tackar så mycket
— nej, nej, bara en — ja-a det blir då hem till min lilla
Emy.
Men fru Törner ville icke släppa ämnet. Det liksom
brände henne, hon var så full af saken, och hon tyckte
sig icke hafva sagt egentligen någonting till dess försvar.
Det var så förfärligt detta, att de alla, alla, som styrde, skulle
stå emot — hon, som lefde med i folkets lif därnere i B-stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
