Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mästareämbetenas förmynderskap över
gesällernas föreningsliv sträcktes inom vissa yrken
så långt, att gesällskapen icke ens hade rätt att
själva besluta om medlemsavgifternas storlek
och sättet för deras erläggande. Detta var
förhållandet inom t. ex. skomakareyrket i
Stockholm. Där nödgades gesällskapet så sent som
år 1840 vända sig till ämbetet med en anhållan
om viss ändring i fråga om månadsavgifterna.
Ämbetet svarade nej, »emedan man ej kan
beräkna antalet av sjuka och döda, som kan
inträffa på halvt eller helt år», och förklarade:
»Det tillhör nu som förr lådmästaren tillika med
åltgesällen och deputerade1 att bestämma
månadsavgiften, som äldste lådmästaren alltid
om-händerhar». För avgifternas erläggande
svarade mästarna. Förmodligen drogos de av på
lönen.
Avgifterna voro av flera slag. Den ordinarie
kvartalsavgiften i kanngjutaregesällskapet i
Stockholm benämndes upplcigspenningar. Den
utgjorde från 1600-talets senare hälvt 2 öre
silvermynt men ökades under 1700-talet till 6
öre silvermynt och 3 öre till fattigbössan. I
skräddaregesällernas artiklar från 1629 hette
det: »Mästersvenner och lönedrängar skola
1 Deputeradeinstitutionen inom detta gesällskap
synes ha tillkommit i början av 1800-talet. Den
förvandlades år 1830 till ett representantskap med
befogenhet att fatta beslut å gesällskapets vägnar.
Deputerades antal var 24, varav 16 »till staden anlända
resande» och 8 i staden utlärda. I spetsen för dem
stodo de 2 åltgesällerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
