Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringarna hade faktiskt urartat och blivit en tunga
för allmogen, på vilken försörjningen av de
kringströvande arbetslösa gesällerna i hög grad
övervältrats. Det hjälpte inte, att Stockholms
stads borgerskaps femtio äldste så sent som åt
1811 gingo i god för, att vandringarna alltjämt
voro önskvärda ur yrkesutbildningens synpunkt,
att de bidrogo till att giva gesällerna ökad
erfarenhet och kännedom om olika arbetsmetoder
— de sociala och moraliska vådorna voro allt
för iögonenfallande, för att man i längden skulle
kunna stå till svars med att ingenting göra mot
dem. Diskussionerna om botemedlen drogo
emellertid långt ut på tiden.
Utredningskvar-narna malde sakta även på den tiden.
Slutligen trodde man sig ha funnit en lika enkel
som effektiv lösning av problemet: gesällerna
borde ställas under tjänstehjonsstadgan!
Detta uppslag vann gehör vid riksdagen år
1823 och föranledde en framställning till
konungen från adel-, präste- och bondestånden,
medan borgareståndet, mindre av nitälskan om
gesällernas frihet än av omtanke om mästarnas
skråprivilegier, fördömde detsamma.
Sex år senare framlade sistnämnda stånd ett
eget förslag till »förordning angående
hant-verkerierna i riket». Enligt detta skulle
gesällerna anställas mot kontrakt för en tid av minst
tre månader och med en månads
uppsägningstid. Om en gesäll uppsade sin tjänst eller
blev uppsagd, skulle han senast åtta dagar efter
det han lämnat tjänsten skaffa sig en annan an-
Skråtidens gesäller. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
