Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
kymmer. "Där borta", tänkte han, "skall man en
gång älska utan att tröttna, och där, om än det icke
blir här, får jag kalla Kerstin min".
Flickan, som tydligen ville byta om samtalsämne,
sade efter en stunds tystnad.
— Tala om någonting från ’emma nu!
Olof berättade ett och annat från hembygden,
hvilka hade slutat sitt vandringslopp, och hvilka blifvit
gifta o. s. v. Kerstin omtalade äfven, huru hon hade
det på herrgården.
Det började blifva kyligt att sitta på drifvan, och
Olof steg upp, i det han frågade :
—• Du fryser väl, du, som är ’errskapsklädd, kan
jag tro.
Det låg intet hån i dessa ord, ty Olofs röst var
vänlig. Kullan, som ännu hade säcken på ryggen,
lösgjorde nu denna och sökte i stjärnljuset betrakta
ynglingens anlete, där han stod vid hennes sida. "Jag
kan icke hålla af dig", hade hon sagt. Månne det
icke vore bäst att nu återkalla dessa ord; hvarför skulle
det vara slut dem emellan ? Men så kom hon att se på
Olofs skinnpäls och stora fula skor, och hon tänkte:
"Det ser allt litet ruskigt ut, det där". Hon kom icke
ihåg, att uppe i herrgårdspigornas klädskrubb hade hon
också dylika klädesplagg hängande.
— ’Älsa ’em nu te’ far och morfar, ja, ’älsa alli’op,
och nog ska’ jag på "stranda" en gång till, om jag
lefver,
Olof tryckte tigande herrgårdspigan i sin famn,
sedan han med hennes hjälp fått skinnsäcken på
ryggen. Visst va-r det mycket han velat säga henne; men
han var för mycket upprörd. En varm tår föU ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
