Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett varsel eller hur Svälas-Per åt upp hundrakronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han såg upp, och hans öga fäst på den häpna flickan
var ovanligt klart och varmt.
— Det var ett elakt järtecken för dig detta, Karin.
Mor därhemma har rätt, hon. Du skall aldrig blifva
någon fru, Karin, men du skall blifva lycklig i stället.
Beslutsamt slog Per igen sin "spann", satte för
sin nya häst, och när de så i julaftonens aningsfulla
frid foro fram mot hemmet genom de snöhöljda
skogarna, där himlens vackra stjärnor blickade fram mellan
furorna, uppgick äfven en stjärna i den fordom
högfärdiga dalabondens bröst. Han tänkte därpå, att slitet
och släpet, belyst af kärlekens sol, äfven kan blifva
rosenfärgadt.
När Per Halfvarsson vid hemmets julbrasa
omtalade sitt öde i staden, och huru detta ändrat hans
planer för Karin, bredde sig ock ett skimmer vida
vackrare än det, som brasan kunde åstadkomma, öfver mor
Annas ansikte och när Karin, trött af resan, slumrade
godt i sin säng, smekte modern ömt hennes hår. Hon
sade härvid intet, men hennes lyckliga hjärta uttalade
en moders varmaste välsignelse öfver den hemkomna
dottern, och i det hon varsamt tryckte en kyss på
Karins panna, hviskade hon ett varmt, ett hjärtedjupt:
"julefrid".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
