Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ännu älsklig ut, där hon satt vid sin surrande
spinnrock. Katten låg makligt utsträckt på spiselhällen och
spann sitt osynliga garn, under det höststormen rasade
ute och förde bort de sista lofven från träden.
Plötsligt trädde en gammal gubbe öfver stugans
tröskel. Det hvita, ovårdade håret föll ned på en
panna, där lidande och fattigdom hade tryckt sin
omisskännliga stämpel. Trasor skylde hans aftärda lemmar.
Gamla mor Anna bjöd den stackars tiggaren en stol
vid brasan. Spinnrocken hvilade en stund, och Svärd
omtalade ett och annat från kriget. Ett sällsamt
leende drog öfver tiggarens läppar, då de gamla fejderna
uppdöko igen. Men snart var kvällen slut och allt
tyst inne i stugan, där alla hvilade tryggt i sömnens
armar.
När den bleka höstsolen kastade sina strålar in i
stugan, uppstego alla utom den gamle tiggaren. Han
låg kvar på sitt halmläger vid spiseln, och mor Anna
tyckte, att ban såg så fridfull och lycklig ut. Den
gamle tiggaren sof också den sömn, från hvilken ingen
vaknar.
Hos den döde fann man en bok, på hvars pärm
stod skrifvet med stora, men nästan oläsliga
bokstäfver: "Bed Svärd och Anna, den som finner boken,
att de förlåta mig! Vass. Jag skall gå till min
hembygd för att dö där".
En tår föll ur Annas öga, då hon läste dessa ord.
På den gamle tiggarens graf lade hon en krans af
doftande blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
