Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädjas-Karin eller Solleröns lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
men, hvarvid den lilla, nyfödda flickan i vaggan
samt lillans mor, som hvilade i den med grofva
sparlakan försedda sängen, vaknade. Gubben far, säflig
och blid, skyndade fram till vaggan, hvilken han
försatte i vaggning och sjöng härunder:
Eo! Eo! Mång’ sjö!
Många fiskar fingom vi.
Stupp dom ner i säcktjin,
Bjär dom yfver bäcktjin,
Spar dom å’ jul å’ påskum!"
Den lilla späda slumrade vid fars visa åter in,
men för säkerhets skull sjöng mannen ock en vers af
den så kallade "Barkvisan" :
"Mitt bröd är smått skuret
Och kastat vida kring,
Jag nödgas det med tårar hopsamla.
Men större lott att vänta är för mig
I sällskap med fattiga de andra.
I himmelen är glädje."
Glädjas Olofs röst veknade hörbarligen, när han
sjöng denna vers, och hans hustru gaf akt uppå detta.
— Sjung inte så, Olof! Dä’ e’ så långligt att
höra denna vers. Dä’ blir väl nå’n råd för oss och
för den lilla med, sade mor och räckte fram sin hand
mellan sparlakanen.
Far fattade ömt den framräckta handen och såg
på den med allvarsfylld blick. Handen var valkig
och hård som hans egna händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
