- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
167

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

slut, och nu försvann skaran, i hvilken äfven Anders
mor befann sig, inne i den mörka skogen för att ej mera
synas. Då satte sig ynglingen ned på den mossiga
hällen, och han förde handen några gånger till ögonen.
Dessa skymdes af stora tårar.

Det hade varit kärt att hjälpa far i hans kamp för
det torftiga brödet, och så månget gemensamt minne
hade de från skog och sjö. Det var vemodiga, och
det var glada minnen, som nu trängde sig inpå Anders.
När Sikkas, endast åtföljd af Anders och den präktiga
elghunden, lyckats fälla en ståtlig elgoxe, hade det varit
fröjd och gamman. Och om möjligt ännu större hade
jublet varit, när de två lyckats med sina säkra lod fälla
den holmade och ur idet uppskrämda björnen och "för
att bli starka" fått tillsammans, som deras sed var,
dricka den lurfviga bestens varma blod. Då hade
Anders kännt sig så stolt öfver sin far och glömt stugans
fattigdom, hvilken ju då ock för en tid vek undan ett
litet stycke från hemmet. Men gemensamma,
vemodiga dagar framträdde ock lifligt för Anders. Den
omutliga frostnatten, ammad i de oerhördt stora, vattensjuka
kölgarna, kom, och far och son sågo, hur täppan, där
de med krökta ryggar, sida vid sida, dragit den tunga
"krafsen", stod sköflad på korn och kärna. Han
mindes ock, huru stundom faderns träffsäkra lod förfelat
sitt mål och huru den inom skotthåll komne elgen gick
fri. Det var skiftande dagar af sol och moln. Men nu
var far för alltid borta, och ynglingen visste, hvad detta
betydde. Det var Anders, som nu ensam skulle
upptaga kampen för mor och ett par små syskon. Han
kände sig tröstlöst ensam med denna uppgift i vidan
ödemark. Det var vår och det var sol öfver nejden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free