Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
hade ej heller så som pä denna bemärkelsedag haft
tillfälle att pröfva sina egna hjärtan. Nu skulle Anders
som räddade liten Katri, ha ett svar, ett hjärtesvar.
Länge satt flickan tyst, men hon tog ej sin hand
ur Anders’. Visst hade hon ofta stått och blickat bort
till stugan på Lamsohöjden, där Anders bodde; visst
hade hon, när det fogade sig så, att han vid
konfirmationsfesten fick sin plats vid hennes sida, blifvit så
glittrande glad, ty "det betydde något", hade folk sagt.
Visst hade det ock alltid varit gladt att vid Anders’ sida
vandra den långa vägen ned till Västerdalarnas kyrka,
när de båda "läste sig fram".
Och nu var vännen ensam, och det bruna, käcka
ögat hade tydligen nyss gråtit en smärtans tår. Katri
glömde sin dryge och ej så litet högfärdige far och hvad
han skulle säga. Det log mot den hjärtegoda flickan
så många soliga minnen i Anders’ sällskap, men nu var
hans dag höljd i moln. Här manade allt ett
kvinnohjärta att följa orden:
"Med lätta händer hon hvart smärtans sår förbinder
Och målar mången ros på lifvets bleka kinder."
Hon löste sin hand ur Anders’ och slog i stället
fast och innerligt sina armar kring hans hals, och i
det hon djupt gömde sitt lockiga hufvud vid hans
bröst, hviskade hon på hans fråga ett stil fe, varmt och
trohjärtadt: — Ja !
Tvänne skogens barn hade funnit hvarandra, och
kärleken, sig evigt lik, fyllde deras hjärtan med samma
rosiga fröjd, som kungasonen erfar hos sin hjärtans
kär. Sorg och glädje svvmno i denna stund för de Ivck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
